Hösttinget 1117

 

Hösttinget 1117

 

En vecka efter höstgillet 1117 samlas folk till höstting vid Vigulsängen med Landherse och ätteledare Hulte av Ödis som förrättare för tinget. Några dagar senare öppnas tinget. Fler saker skall tas upp men tre mål har fångat de flestas uppmärksamhet. Saga av Njoraätten (Värdshus-Saga) skall prövas för Brestadyrkan, Njal av Snok och Grane tvist gällande Boersklack skall redas ut och Gyrd Jodisdotter av Ekehuvud står anklagad för gäst- och hemfridsbrott mot Dag Eskilson av Sorkätten.

 

Tinget öppnas och några förkunnanden utropas. Nämnvärt är att Hulte av Ödis talar inför samlat folk. Han påtalar att han hört ryktas att inte alla fått köpa sten av Ödisätten. Detta är det slut med och nu kan alla göra stenaffärer med Ödisätten, så som de alltid gjort.

 

Saga av Njoraötten.

Styv av Ödis har kallat till målet. Mot bakgrund av rykten om att Saga är en Brestadyrkare vill Styv nu att detta prövas i ting. Är Saga av Njoraätten en Brestadyrkare eller ej? Styv pekar ut samt namnger flertalet personer som han vet har spridit sådana rykten och ber dem nu att föra sin sak i tinget. Lagfolket påpekar att det inte är tillåtet att falskt anklaga folk utan grund samt att det ej är tillbörligt att sprida liknande rykten av denna karaktär då de är mycket alvarliga. Tinget ber först vittnen till Sagas fördel att träda fram, samt Saga själv. Sedan är det övrigas tur. Ingen tar vittne mot Saga. Tinget röstar klart övervägande att Saga ej kan anklagas för Brestadyrkan samt att den som i framtiden kommer med liknande anklagelser eller motsvarande gör sig skyldig till brott på stående fot.

 

Ask av Grane mot Njal av Snok.

Saken rör en betalning från Grane till Snok gällande Boers Klack. Avtalet ingicks under kamperna för snart ett och ett halvt år sedan, mellan Njal av Snok och Brage av Grane. Flera vittnen finns på båda sidor. Grane säger att de betalat medan Snok säger att de inte betalat allt. Tinget lyssnar till vittnen och snart framstår det att allt handlar om en tolkning av avtalet. Snok menar att det som gäller är ”Summan av allt silver i Boers Klack eller betalning i annan form till samma värde.” Dvs. allt silver Grane någonsin får från Boers Klack. Medan Grane menar att ”allt silver” är det silver som Brage, Botulf, Idun med flera hade fått med sig från Boers klack, alltså det som avtalet rimligtvis handlade om och överlämnades där och då på plats till Snok. Dvs. inget mer silver skall betalas.

Lagfolk säger sitt om vad lagen säger om avtal och hur ord kan tolkas. Klart är att en betalning gjorts från Grane, allt enligt vittnen. Dock kan inget vittne ge fördel för någon part och lagfolket påtalar att avtalet ingicks med olyckliga ordval. Folket på tinget verkar vilja rösta för Granes version men först vill Hulte av Ödis tala. Han tar ton och föreslår att ingen part har rätt men inte heller fel. Han förslår att tinget skall rösta för antingen Granes sak, Snoks sak eller en förlikning där båda parter vinner och förlorar. En vild diskussion uppstår när tinget ges tid att tänka över sitt beslut inför omröstningen. Ragna av Ödis kan ses prata med flera personer av vikt. Likaså Hella av Grane.

Omröstning sker och en tiondel röstar för Snok, fyra tiondelar för förlikning och fem tiondelar för Grane.

 

Dag Eskilson av Sorkätten mot Gyrd Jodisdotter av Ekehuvud.

Dags far och mor för talan för Dag då han ännu ej är vuxen och berättar för tinget att Gyrd kom på resande fot från kriget i Härjedalen och krävde mat och husrum av familjen. De och andra vittnar om Gyrds dåliga uppförande och allmänt otrevliga beteende. Efter att ha ätit upp nästan allt som stod på bordet, druckit sig redlös, gjort närmanden på deras son (Dag), gjort sig lustig över deras gud (då hon är fornsedare) och förolämpat deras ätt (Sorkätten) då hon ansåg sig finare än dem, så somnade hon vid bordet och familjen drog sig tillbaka för att sova. Under natten går fadern upp för att pissa men hör stönanden och märker snart att Gyrd rider hans son Dag. Bråk uppstår mellan familjen och Gyrd, som blir utslängd. Fadern skriker att han skall ta detta till ting medan Gyrd skriker att de kan se sig om i röven efter tinget då hon har rätten på sin sida. Gyrd har vägrat förlikning. Gyrd förnekar i princip inget av det som framförs av Dags föräldrar.

Tinget dömer Gyrd till hemfridsbrott av ringare art och påtalar det opassande i att gå till sängs med värdens barn (även om han snart är vuxen och ser vuxen ut för sin ålder) samt kränka värdens tro och på annat sätt bete sig på liknande sätt.