Vintergille jan 1118!

Vintergille jan 1118!

 

Varmt välkomna på årets Vintergille i Berghem 15-17 januari 2016!

Detta gille utspelar sig i KiR-kampanjen och arrangeras av deltagare.

Ätten Långe bjuder till gille för var och en som vill delta i Berghems vinterlandskap. Rykten har gått om splittringar inom ätten men nu vill Långe visa att de är enade. Gällande att matförråden börjar sina på grund av kriget i Härjedalen så finns däri ingen stor sanning. Detta ska bevisas med att bjuda generöst. Vi har gemensamt inom ätterna att både sörja och glädjas så låt oss göra det tillsammans!

 

--

 

Nu hörs ylande vargar från fyra väderstreck för den som är vaken i Berghem. Byn ligger precis i skärningspunkten för fyra revir. På snabba fötter springer de grå dråparna miltals genom Hunalands öde skogar. Gärna kommer de nära gårdarna och de små byarna, allt mer närgångna ju vaksammare människorna vakar över sina kritter. I natt är det stjärnklart och månen lyser hel. Ett trolskt ljus lyser upp de frostklädda träden och ängarna. Det knäpper från träden i kylan och på håll kan man höra hur det råmar från några tjärnar när isarna spricker. Men i Berghem lyser det mer än vanligt. Facklor och eldkorgar får skuggorna att slita sig och kråma. Från värdshuset hörs glada skratt trots viskningar och rykten om att allt inte står rätt till i Härjedalen. Ljudet sipprar ut mellan stockarna och rimfrosten smälter på ytterväggarna. Långe har bjudit till frikostigt gille. Precis som naturen tagit paus har kriget gått i dvala. Många är hemma och har nu samlats för gillet. Get och Hjort står tryggt och självklart vid rodret men den som tittar närmare kan se att rorkultens hand är spänd. Blickarna rör sig vaksamt mellan Liv, Tor, Hjort och Get. Glädjen är äkta men vaksam.

 

Välkommen till Gille i Berghem!

 

Här följer tre perspektiv på vår konflikt för den som vill veta mer:

Stämningstext: Vintertid 1117-1118 i Härjedalen

Den hunaländska hirden ligger utspridd i vinterkvarter kring Hede och Funäsdalen. Den ovanligt stränga vintern har gjort det omöjligt att föra något regelrätt fälttåg. Hundratals krigare samt hersar får värma sig bäst de kan. De krigshandlingar som sker är de mindre räder som görs för att skaffa mat och ved. Tår och fingrar förfryser, att göra sina behov är en prövning utan dess like. En tröst dock är att härjedalingarna har det minst lika illa.

 

De rykten och nyheter som kommer från Härjedalen, kommer via antingen drottningens bud eller de ej längre stridsdugliga och svårt sårade, som tar sig hemåt. De sårade reser med de döda. De döda skall på ett eller annat sätt vila i Hunaland. Men det är långt ifrån alla av de stupade som kommer tillbaka till Hunaland. Antingen är de på ett eller annat sätt försvunna eller kvarlämnade.

 

Misstro och gruff mellan ätterna har fortsatt. Ätten Snok håller sig i utkanten av hirden och det talas med höga röster om vad och hur man skall göra. Ett och annat slagsmål uppstår bland leden, främst mellan ätternas ditskickade krigare. Drottningens hårda stämma lägger dock sorti på det mesta av grälet.

 

När Hella av Grane, på stående fot, upplyftes till herse i drottningens hird blev det ännu mer rabalder i Hunahirden. Främst Ekehuvud verkar ha motsatt sig det hela då de tyckte att en av deras krigare skulle fått äran. Det blev inte bättre när det kom fram att Tegn Ulv Brandsson Knaphövde hade övertalat drottningen om saken. Denna incident inträffade strax efter att Björnvig av Ekehuvud (ätteledare) med flera av sina krigare blev överfallna när de tågade mellan Hede och Funäsdalen. De var eskort åt flera högättade samt ledare inom hirden. Flera av Ekehuvuds krigare dog och Björnvig skadades.

 

Denna tvist överskuggades snabbt då det kom fram att flera nyckelpersoner i detta överfall blivit tillfångatagna av härjedalingarna. En delegation av härjedalingar anlände snart i Hede och förkunnade att de tillfångatagna nu är gäster i Härjedalen och att det kommer kosta dyrt att få dem fria. Som bevis visade de vissa personliga ägodelar från fångarna. Vad man vet hittills är att följande är tillfångatagna, men man saknar fler. Kolgrim Ragnarsson Sköld, Herse Lagman Ulf av Tyge, Herse Harbard Vileson Krok, Herse Atli Ragneson Sköld, Rammlaug Herlaugsdotter av Grane, Reidun Ekehuvud. Snabbt enades man i hunahirden över vad man skulle göra. Inte så långt därefter dock, blev man oense igen. Läget står just nu och väger på om man skall betala lösen eller våga riskera ett fritagningsförsök. Man har goda uppgifter, tack vare vissa ätter som Snok och Rind, om var de fångna kan hålla hus, men detta vet endast några få för tillfället.

 

Till råga på allt så går det rykten om att det finns förrädare i hunahirden. Uselt folk som på ett eller annat vis hjälper härjedalingarna. Vissa överfall verkar vara för bra för att kunna vara planerade utan hjälp från någon på insidan. Folk är inte sena i att dra sina slutsatser, trovärdiga eller inte alls trovärdiga. T.ex. sägs det ju att Ottar av Rind hade en härjedalsfamilj i sin närmaste tjänst, Snok har marker i Härjedalen och Ödis, Rind och Ekehuvud är mot drottningen och likaså kriget i sig.