Betalningsmedel och mynt

Betalningsmedel och mynt

 

Man kan betala med allt, tjänster, varor och mynt. Det är köpare och säljare som avgör priset och betalningsmedel samt tid för betalning och leverans (om det inte sker på plats). Mynt och ädelmetaller är en säker investering som man helst inte gör sig av med. T.ex. gräver man ner sitt guld och sparar som en säkerhet och betalar hellre med varor och tjänster.

I Hunaland finns det betalningsmedel i myntform och man slår egna mynt, så kallade kirlingar. Dessa hunaländska mynt görs i guld, silver och koppar. Sedan förekommer det även utländska mynt. Större handelssällskap och på vissa fasta platser, som t.ex. Snokheim eller Ljusnedalmarknaden, erbjuds det möjligheter att väga in "silverstycken", smycken och annat, för betalning, växling m.m.

Om en bytesvara är av gott arbete kan värdet vara högre än vikten, volymen eller antalet, beroende på vad det gäller. Detta avgörs naturligtvis mellan parterna.

Mynt är som sagt bara ett av flera olika betalningsmedel i Hunaland. Dock har de ett mer stabilt värde jämfört med t.ex. fårfällar. De flesta mynt är välkomna i Hunaland. Det är ju säljaren som avgör om han eller hon är villig att ta emot mynten. Tänk på att det är vikten av mynten som avgör värdet. Om t.ex. ett sveasilver väger lika mycket som 10 hunaländska, betyder det att ett sveasilver är lika mycket värt som 10 hunaländska silver.

Kirlingar (Foto: Hanna Olsson)

 

Exempel: Ulf vill köpa 90 renfällar av Hjördis. De språkar om pris och betalningsmedel. Hjördis har inga renfällar med sig för tillfället, men Ulf vet att hon är att lita på. Hjördis lovar att leverera 90 renfällar om tre dussin dagar till Ulfs gård. Hon vill helst ha betalt i silver. Men de kompromissar då Ulf inte har så mycket silver. Hjördis går med på silver och ett dussin pilspetsar i betalning då hon ändå behöver nya. Ulf är smed och har några dussin pilspetsar liggande. De tar i hand på affären som skett inför vittnen. Båda parter kan vara säkra på affären och kan återvända till respektive hem och vänta.

 

 

Lajvmynt finns i följande:

  • Guldmynt: Endast de rika och mäktiga besitter guld i någon mängd. Ibland kan någon lyckligt lottad dräng råka komma över ett guldmynt dock. Guld används främst till stora köp, så som gård, mark, skepp, större inköp av vapen m.m. Har man guld är man rik och rikedom gräver man ned som säkerhet.
  • Silvermynt: Något som de flesta kommer i kontakt med men inte har så mycket av. Dock har de flesta bönder och liknande en liten mängd tillgänglig. Högre stående personer och handelsfolk brukar ha i stora mängder. Krigare får ofta lön i silver.
  • Kopparmynt: Allas mynt. Drängar, pigor, lärlingar, gruvarbetare, vissa huskarlar m.m. får lön i koppar. Alla har koppar och en rik person skulle knappast bry sig om hon eller han tappade en näve i bäcken. Koppar används som betalning för diverse springtjänster, flesta sorters tull, vadslagning, logi på värdshus osv. Det är inte konstigt om en träl skulle äga en näve koppar.

 

Off-mynt:

  • Knape = Svenska mynt

(Sedlar kan man betala med eller växla om man sköter det dolt)

 

Inlajv-valutan kallar vi alltså för koppar, silver och guld.

 

1 silvermynt = 100 kopparmynt,

1 guld = 100 silvermynt.

En stämpel på en ”koppparplatta” = 10 kopparmynt.