Resedal

Resedal

 

Bassändan

En liten by på några gårdar och en handfull boningshus där byns fiskare bor. I Bassändan bor även Torveig och Valk, som tillsammans med sina barn tillverkar och säljer forsgående mindre snipor av god kvalité. Hösten 1106 höll Bassändan på att råka illa ut när rövande jämtar kom strykande efter att ha blivit bortjagade från Trångtun och det är ganska vanligt med den varan, speciellt på hösten. Annars är livet ganska stillsamt och någorlunda behagligt. Härifrån kan man lätt anskaffa en båt på något vis och ta sig norrut på sjön Bassen då folket gärna båtar över resande.

 

 

Vindheimar

Mitt i dalen mellan fjällen, några stenkast från Jämtlandsidan, ligger byn Vindheimar. Byn hade förmodligen inte existerat utan handelsleden och vägen som leder mellan Jämtland och Hålabo. Tull är en viktig inkomst för byn och dess hövding Flose Heidrunsson Rind. Floses gård, Granforsen, dominerar byn och dess omgivning. I övrigt är det ganska kargt och jordbruket är minimalt. Timmer är dock en annan inkomstkälla utöver jakten och de renhjordar man har. Byn ligger på ätten Rinds mark och grundades även av ätten pga. dess strategiska läge. Rindätten har sedan dess styrt byn men folket i byn kommer från hela Hunaland. Främst folk som vill gå i krigstjänst eller jobba som renfösare. Floses ena son, kallad Glum Ullvar, har setts i Berghems byvakt. Flose håller flera huskarlar i tjänst då byn pga. dess läge är minst sagt utsatt för diverse rövare och annat pack.

En sedan länge död legend från byn är Dubbel-Gulla Gullesdotter. Hon kunde kasta ett spjut längre och hårdare än någon annan.

 

 

Basseberg

Vid foten av fjället ligger Sköldättens ättegods. Ragne Odgrimsson och Vaino Odgrimsdotter styr här. Ragne är ätteöverhuvud och tillika landherse och Vaino är Hunalands krigshövding. Gården är välbefäst och ligger på en liten upphöjning med byn Basseberg alldeles nedanför. Både gården och byn är lättförsvarad då Fjället och Fångan med sjön Bassen utgör naturliga försvarspunkter. T.o.m. byn är omgärdad av en träpallisad. Byn består av ett 20-tal gårdar och hus av olika storlek. Man odlar det mesta och lever även av jakt och fiske. Här finns också båtar av olika slag som byggs i Bassändan. Ättegården är full med folk och krigare, eftersom Ragne och Vaino tillsammans förmodligen är de mest inflytelserika personerna efter kungen i landet. I Bassebergs gårdskyrka tjänstgör fader Ulfgisle, en gammal man och brorson till hövding och lagman Ljot Dagsson från Jämtland. Ulfgisle är far till minst tre döttrar. Värdshusfar Hauk serverar Hunalands godaste fiskrätter. I maj månad varje år samlas folk för att blota i sjön för gott fiske. Numera har även de kristna en egen andakt en bit undan de asatroende. Festen som därpå följer hålls gemensamt, och är ofta både stor och vild.

 

 

Björknäs

Björknäs är ätten Långes huvudgård. Ett rejält långhus ute på en upphöjd stenig udde med stora gamla tallar. Längre från sjön sänker sig marken och där växte tidigare stora bestånd av björk. Större delen av detta björkbestånd är nu borta och marken uppodlad. Framförallt odlas korn och lin. Gården har en hel del svin och får men inga nötkreatur mer än några oxar till plogen. Sjön har goda bestånd av sik och ål som fiskas och torkas. På sjöns sydsida finns vidsträckta myrar och på den sjösidan finns myrmalm så de två gårdarna som ligger vid sjön täcker sina behov. Björknäs är väl befäst med resta stockar i ring runt huvudbyggnaderna. Ingen hövding styr över Björknäs och det finns heller inget direkt behov av det heller. Långeättens ledare ser till trakten.

 

 

Hålabo

Folk i Hunaland har gjort talspråk och ordspråk om Hålabo såsom; ”Det är så sant som det är sagt att det behövs färskt blod i Hålabo.” eller ”Har man inte bråttom kan man ta vägen över Hålabo”. Hövding Dubbel-Toke Vidarson Rind håller byn med omnejd i sin besittning. Livet ger lite extra, tack vare den väg som går österut genom fjället och är huvudvägen för allt som kommer in österifrån till Hunaland. I Hålabo råder det dock stor brist på manfolk och det är möjligt att det är i egenskap av just man som Toke blivit utsedd till hövding av byfolket. Det bara måste finnas klokare människor i Hålabo, men kanske de är kvinnor och det har visat sig att många utländska pilgrimer är avoga till att prata nyheter och säkerhet längs vägen med andra än män. Tackvare alla manliga förbiresande har byfolket inte förfallit i inavel allt för mycket. Hålabo beskrevs en gång av en resenär som ”byhålornas byhåla”. Det är sant att för den som vill ha fart och fläkt, musik och dans och uppfriskande slagsmål, har inte Hålabo mycket att erbjuda. Men folket här är strävsamt och mestadels hederligt. Det finns gott om getter i byn, och från Hålabo kommer en ost som är känd vitt och brett för sin goda smak och långa hållbarhet. Många pilgrimer som kommer österifrån köper med sig av den osten. Den nya väg som går strax söder om Hålabo till Torsbråten och Ålaryd har dock gett byn ett kraftigt uppsving då folk kan resa tvärs över Resedal utan problem.

 

 

Svartäng

Intill Fångan, en liten bit söder om vägen mellan Hålabo och Gimtahögen ligger den lilla byn Svartäng mitt i storskogen. Torkatla Traslagsdotter Sköld bor här. Trots sin ungdom har hon fått ett rykte som kunnig trollkvinna, och det är många som reser lång väg för att konsultera henne. Andra Sköldare som huserar här är Helgar Brune, köpman som sällan är hemma dock. Även kunglige herse Rannvi Hallvisdotter ses här ofta. Man odlar inte mycket, men skogen står för mycket, däribland timmer och träsnideriet från Svartäng är vida känt i Hunaland.

 

 

Sorkmon

I denna stora by huserar Sorkätten (som är vänätt till Rind) med Hövding Jorm Egrinsson i spetsen. På storgården Utterhöjden med sina stora lador, boskapsflockar och guld och silver sitter han. Jorm är fattig på barn och har nu bara en son i livet. Varg som sonen heter är känd över Hunaland, bl.a. för att han deltagit i kamperna i Berghem och rest (och reser) med Manndock Noord. Detta har fått till följd att flera ynglingar som vill lära sig att slåss har färdats till Sorkmon för att skola sig hos Varg, som vistas där stundtals. Dock är många av dem mer villiga i sin fantasi än i verkligheten att bli verkliga krigare. En annan mycket känd person härifrån är den omsjungne Ögdar Trofastson, numera hirdhövding hos Hövding Sten Bure.

 

 

Rävsänkan

En mycket lugn och stillsam liten by som ligger på stranden till tjärnen med samma namn som byn. Byn är känd för sina många läkekunniga som antingen växer upp här eller tränas här. Rävsänkans mörka vatten påstås bota ögonåkommor och bölder och det finns en massa andra brygder och salvor att finna här. En av de mer ökända ingredienserna är renpittar. De finns i salva och i drickbar kur. Renpittar är mycket bra för dem som vill vara säkra på att skaffa barn. Överlag är invånarna i byn mycket duktiga på alla typer av kropps- och själavård.

 

 

Vinterfors

Byn är något beryktad för att deras mjölnare och främsta man, Erle, försöker sig på att bygga en vattendriven kvarn. Hittills har det inte lyckats. Erles familj är stor och domminerar byns befolkning. Flera medlemmar har tagit tjänst i Kung Ragnvalds hird i flocken Rauts kämpar. Trots sitt lite aviga läge kan man leva rätt så gott här. Utöver jordbruket får man in viktiga inkomster från sin kvarn, som Erle äger, då traktens folk gärna beger sig hit för at mala

 

 

Gryt

Från början en gård som växt till en by. De flesta husen i byn ser överväxta ut då de är halvt nergrävda och belagda med torvtak. Till största del bebos byn av folk ur familjen Grävling. Flera personer ur familjen har vunnit plats i Kungens hird där de leds av Raut Sindrasdotter. Livet är hårt i byn, likaså är det sociala umgänget något hårt och bröligt.

Man livnär sig nästan uteslutande på jordbruk och det lite ensliga läget gör inte mycket för att främja att resande folk tar vägen förbi.

 

 

Stortind

Högst uppe på berget med samma namn ligger den muromgärdade kungsgården Stortind. Därtill byn med samma namn. Herse Gillög Turidsdotter Sköld leder driften av kungsgården, silvergruvan och skyddet av lasterna därifrån. Dock delar hon gruvdriften med Hasting Svensson av Krokätten då han är kungens gruvfogde. Gillög har ett 30-tal krigare till sitt förfogande utöver gårdsfolk och gruvarbetare.

Gården skänktes till kungadömet av krigshövding Vaino Sköld i samband med att kung Ragnvald valdes. Gården är på tre håll omgiven av forsande bäckar och fall, och därför ganska lättförsvarad. Den fjärde sidan, sydsidan, vetter mot betesmarker och de små åkrar som hör gården till. På Stortinds marker finns en silvertäkt och det mesta av byfolket är arbetare i malmbrottet. Undantagna från malmbrytningen är förstås det 30-tal krigare som tjänstgör på gården och som är upptagna med att vakta gården och malmbrottet.

Stortind är den mest ogästvänliga av kungsgårdarna och kungen brukar inte tillbringa mer tid här än han måste för edsörets skull. Däremot är intäkterna från silverbrytningen ett mycket välkommet tillskott till den kungliga kassan. Det är på Stortind som kungen har sin mynttillverkning. Hämtningen av silvermynten brukar engagera närmare hälften av kungens tillgängliga manskap, för även om det inte är de värsta rövartrakterna man skall färdas genom kan ju en silverlast dra till sig tjuvaktigt folk från både när och fjärran. Här finns även en kyrka som bemannas av fader Botvid. Han sändes till Hunaland av drottning Sigrid när kyrkan på Stortind byggdes år 1104.

 

 

Blia

Krokättens huvudsäte med långa anor. Gården Holmger Krok ärvde av sin far brann ned till grunden i en olycka för länge sedan men byggdes upp igen på samma plats där den än idag står. Det påstås att man fortfarande kan hitta föremål från Holmgers tid under brandlagret. Här bor Hövding och ätteöverhuvud Ragnhild Alfivasdotter Krok. Hon härskar över trakten kring Blia och Kastfjällsbygden samt driver silvergruvor i Kastfjället. Kring ättegården ligger flera mindre gårdar och intill även en stor by. Mycket av verksamheten består av malmbrytning och förädling. Ett par skickliga silversmeder finns också på gården, så den som handlar med Blia kan byta till sig sköna smycken. Gården ägs och drivs av syskonen Ragnhild Alfivasdotte och Ragnar Alfivason. Vidare försörjer man sig på jordbruk och djurhållning. Man får inte allt för många besökare pga. sitt enskilda läge, men räddningen är den nordligaste inresevägen från öster som passerar Blia på väg västerut genom Hunaland.

 

 

Stenstorp

Numera en omtalad plats pga. en av dess invånare. Raut Sindrasdotter, herse i Kungens hird, kommer härifrån. Vilket även många andra gör som ingår i Rauts flock i hirden. Dock är även hennes bror en lokal hjälte här. Det var han, Herse Ärn Klive, som dräpte nidingen Eric Ulvfang i Berghem 1107 och fick tillnamnet Ulvfangsbane.

Som namnet på byn påskiner är marken inte speciellt bördig. Här är det lätt att odla sten, men man håller tappert liv i jordbruket ändå. Man håller sig även med stora flockar getter och får. Byn ligger även nära den väg som leder in i allra nordligaste Jämtland och i dess andra riktning leder sydväst in i Hunaland. Detta underlättar att resande stannar till samt att frakta saker till och från byn.

 

Stortind (berg/fjäll)

Fångfallet

Fångan

Kastfjället + Kastfjällsgruvan