Fest och gille

Fest och gille

Hunalänningar missar inte ett tillfälle att fira och en del ätter har sina egna traditioner för att förgylla vardagen. Att hålla i ett gille är förknippat med ära och god gästfrihet. Många festligheter håller på i mer än en dag.

 

Vid en del gillen utlovas frid och då är det varje hedersam man/kvinnas plikt att följa detta. Det kan finnas olika anledningar att fira och några av dem är: Födelse, död, äktenskap, nyss slutna avtal, tingets avslutande eller religiöst anknutna festligheter.

 

 

 

Ránafesten

I början av hösten, när skörden är bärgad firas Ránafesten till minne av slaget vid Ránadal när Hunalands hjältar stoppade Härjulfs ättlingar från att invadera Hunaland. Festen hålls nedanför Ránaklätt och varar i fem dagar. Marknad och ting hålls, asatroende blotar och kristna håller minnesgudstjänster. Ätteöverhuvudena håller tal eller leder någon slags underhållning och varje hjälte får sin kväll; Estridsnatten (Sköldsätten), Ödisnatten, Fröstens natt, Bures och Hedendis natt (Rind) samt Holmgersnatten.

 

Varje kväll har sin egen karaktär.

Under Estridsnatten ska man slåss eller utmana någon till envig eller holmgång. Estridsnatten är alltid vild och våldsam.

Ödisnatten är en tid för stillsamhet efter Estridsnatten och lämpar sig för berättande av sagor och legender. När månen står som högst visar folk sina ärr för varandra i (mer eller mindre) stillsamt skryt.

Fröstens natt är sångernas natt. Sångerna börjar högdraget och värdigt, och fortsätter via vilda och vulgära sånger för att sluta i det rent av larviga melodier innan festdeltagarna slutligen somnar vid borden.

Bures och Hedendis natt dansar och spexar man. Alla dansar; man som kvinna, vuxen som barn, träl så väl som kung.

Kroknatten är den vildaste. Många har försökt beskriva den, men inte lyckats, och avslutat skrönan med “du borde varit med, det går inte att beskriva.”

 

Hodimerstraditioner

Hodd och Hodimer är två hjältar från Hunalands forntid och berättelserna om dem är många. Alla Hunalands stormannafamiljer försöker, så gott släktforskningen och ärligheten medger, härleda sin härkomst till dem. Hodimers död firas varje år, ungefär vid tiden för vår pingst, med god mat och dryck och gladlynta upptåg. Emellanåt smiter folk ut för att se efter om de kanske ser till Hodimer. (Han sade ju att han skulle komma tillbaka, och man vet ju aldrig.) Det hör till traditionen att man ska smita ut osedd, om det går.