Tro

Tro i Hunaland

 

De ursprungliga religionerna i Hunaland var elementärreligioner, de hyllar och tillber element som vatten, jord, eld och luft. Numera finns det inte några sådana kvar, men mycket av tankesätten finns kvar i asatron och framför allt i folktron. En annan världsåskådning är den som erbjuds av Bresta. Folk vet lite om Bresta men skyr anhängare som pesten och det är var hunalännings plikt att dräpa en brestadyrkare på plats. Tills för några årtionden härskade asar och vaner över folket i Hunaland och fornseden är mycket stark än idag, men har fått ge plats åt vite krist och dess helgon allt mer. Dock råder en viss tolerans mellan de båda religionerna. Denna tolerans kan bero på att kyrkan ännu är mycket ny i landet och behöver gå försiktigt fram. Den kan också bero på att den nya religionen har skurit tvärs igenom ätter och familjer, där många har låtit döpa sig men lika många har blivit kvar vid det gamla, men alla ändå har sin familjelojalitet intakt. Drottning Vaino, som känner både sitt folk och sina grannar, låter de båda trossystemen vara lika helgade i lagen. Tanken med det är förmodligen att hålla stämningen lugn, så att inte norrmän eller svear får för sig att ta över Hunaland med svärd som ursäkt. Det kan ju också ha röra sig om en uppriktig respekt hos den kristne drottningen för landets gamla seder och bruk – vem vet.

Kyrkan har ännu inte etablerat en fast organisation i Hunaland trots flertalet kyrkor i landet. Alltjämt ligger flera kyrkor ett par stenkast ifrån gamla blotplatser som än idag används av fornsedare. Dock kommer i princip alla präster ifrån utlandet medan godar och gydjor är uppvuxna i landet och har en lång tradition och stark ställning.

Präster blundar ofta för hunalänningars sexuella vanor och leverne, samt deras förkärlek att bevittna sänggående vid bröllop. Även seden att gifta sig i båda religionernas namn och seder, alltså att ha två ceremonier, en från varje religion.