Vitekristtroende

Vitekristtroende

 

Denna religion kännetecknas av att ett fåtal som styr, utför och tolkar det mesta av trosutövandet. Det finns dessutom en skrift som har allt detta och lite till nedtecknat. Precis som förfädernas tro har kristendomen sina symboler och heliga figurer, men dock bara en gud. Man har ofta speciella hus (kyrkor) tillägnade själva utövandet av religionen. Det är allt som oftast en präst som sköter det mesta. Individen kan dock närhelst vända sig till helgon för beskydd och eller råd. Enligt den kristna traditionen så skapade Gud världen själv. Gud är skaparen av allt och han är allenarådande. Dock finns guds son, Jesus och den heliga anden. Alla som följer herrens bud kommer till paradiset och bryter man herrens påbud hamnar man i skärselden. En plats som man plågas på tills domedagen nalkas. Det finns olika sätt och vis att komma till paradiset/vinna guds gillande. T.ex. kan man göra heliga saker som korståg, pilgrimsvandring, bön eller praktisera avhållsamhet (det sista är extremt svårt för nordbor och Hunalänningar i synnerhet)

 

 

Hunaland kristnas

Det var i samband med att pilgrimer började färdas mot Trondheim som kristendomen fick ordentligt fotfäste i Hunaland. Olof den Helige, som ligger begravd i Trondheim, är jämte Vite Krist, den vanligaste kristna symbolen i Hunaland, 80 år efter sin död vid slaget om Stikklestad. Främst i norra Hunaland, vid gränsen mot Norge, har de kristna sitt starkaste inflytande, framförallt i trakter där ätter som Rind och Sköld har starkt stöd. Söderut är Grane och Knaphövde de ätter som främst representerar den nya tron. Vidare är ätten Långe i princip helt kristen och har sina marker i mitten av Hunaland, men ätten är liten och inte alls så inflytelserik som andra. Kristendomen är vanligast bland ätternas ledare, där goda förhållanden med mäktiga Norge har gjort det gynnsamt för handel och avtal att konvertera till kristendom. Under Ragnvald Ragnvaldsons styre är det även ett krav att vara Döpt för att få någon form av politisk gunst från konungen. Detta har sakta men säkert spridit Den Ende Guden till befolkningen och man gissar att 3 eller 4 av 10 Hunalänningar har anammat Jesus Kristus som sin Frälsare. Vidare finns det dem som ser dopet som ett blot till den nya guden och för många har Vite Krist en mer personlig betydelse. Ungefär som en asagud. T.ex. Korstågs Kolgrim ser Jesus som en blandning av Oden, Tor och Tyr i en och samma figur, medan Helga Husfru ser Jesus som en ny och starkare Frej.

Något som de flesta hunalänningar vet (oavsett religion) är att inför Gud är alla lika. Alla kommer till himmelen om man sköter sig samt att kyrkans folk blundar för öppet bolande och att vittna om sänggående vid bröllop.

 

Kvinnor

Kvinnor i Hunaland har inga restriktioner på befattning eller förtroendeuppdrag. Detta ligger i stark konflikt med den utländska kristendomen och är en av många anledningar till varför Hunaland ännu inte fullt ut kristnats. Många Hunaländska kvinnor har ställt frågan varför de inte tillåts vara präster, utan endast kan tjäna Vite Krist i kloster. Det finns de kvinnor som accepterat denna världsordning som Guds vilja, men många hunaländska kvinnor hyser avsmak för tanken att de inte skulle kunna vara lika goda präster som en man.

 

Präster, Munkar & Nunnor

Hunaländska präster är få till antalet, de flesta i tjänst hos ätter såsom Grane, Rind, Sköld och Knaphövde. Nästan alla präster kommer från utlandet. Det är ont om präster och det finns långt ifrån en präst i varje by. Dom är inflytelserika personer som har makt över folks själar och ofta förkunnar propaganda, inte enbart i kristendomens intresse, men även på t.ex. Norges vägnar, samt de ätter och herremän som huserar dem. Detta har gjort att många Hunalänningar har ett tveeggat förhållande med präster. Dels är de språkrör åt Vite Krist och dels är dem politiska figurer med egna intressen. Kan verkligen allt som gynnar en präst vara Jesus vilja?

Munkar och nunnor är ännu ovanligare än präster, då det bara finns ett enda kloster i Hunaland och det är rest utav ätten Långe. Visserligen är ett andra kloster på väg, men det är långt ifrån färdigt. I hunaländsk tradition så lever munkar och nunnor sida vid sida här, dock i separata avdelningar. Dock har det kommit förslag från ätten Sköld om att skilja på männen och kvinnorna i olika kloster, precis som på kontinenten. Dessa munkar och nunnor är nästan uteslutande från ätterna Grane, Knaphövde och Sköld.

 

Kyrkor

En kyrka är vigd av en biskop. Mindre kyrkor, så som privata eller ovigda kallas kapell. Ett fåtal kyrkor är resta i Hunaland och är kristna maktcentrum. Här sprids ”den sanna tron”, här samlas de rika och inflytelserika för religiösa högtider, här pratas det politik och handel. Giftermål genomförs och synder förlåts. En kyrka är mer än Guds boning; det är en kristen utpost bland hedningar som skapar politiska, ekonomiska och militära band mellan de rättrogna. Hunalands absolut första kyrka är tillägnad det norska helgonet Olav och ligger på ätten Knaphövdes ägor vid Tennsjö. Där råder fader Patricius. I St Olovs kyrka förvaras sedan 1107 även några helgonreliker. Dessa kom via en inresande person och efter lite rabalder föll de i kyrkans händer. De har fått de kristna i landet att stärka sin tro. Det rör sig om fyra reliker (se heliga personer i Hunaland)

Det finns ett flertal kapell i Hunaland och de ligger ofta längs pilgrimsleden, tullstationer och kungsgårdarna samt flera ättegårdar. Det finns ett kloster i Hunaland, men det verkar som om ett andra är på väg att börja byggas.

År 1111 kom bud från Kung Ragnvald (som befann sig i Svealand) att alla byar med en befolkning på minst 40 personer måste bygga en kyrka.

 

Giftermål enligt Kyrka och Fornsed

Hunalänningar är överlag tålmodiga med religion, så även när det kommer till giftermål. Hunaländska präster har under årens lopp motvilligt anammat att gå med på att låta hedningar gifta sig med kristna i en kristen ceremoni. Framför allt har man motvilligt gått med på att kristna kan gifta sig med hedningar enligt Fornsed. Även om det finns de präster som vägrar gå med på detta så har dem flesta accepterat folkets önskan att tillåta dessa dubbla giftermål.

 

Hästskon & Trollkors

Trollkorset är det traditionella skyddet för att hindra troll och vättar att kliva över tröskeln. Men enligt kristen tradition så lyckades Sankt Dunstan överlista självaste Djävulen med en hästsko. Då hästskon och trollkorset har vissa likheter i utseende samt funktion, så har hästskon blivit lika kraftig som trollkorset inom den Hunaländska folktron.

 

Skärselden & Helvetet

Skärselden är vid den här tiden ett lite luddigt begrepp. Det finns dock en tanke kring att med t.ex. hjälp av böner kunna rädda personer från helvetet (Ghenna osv.) Vissa säger att detta gäller endast lättare synder. Hur som, så renas man med eld för att få komma in i himmelriket.

Helvetet är den plats man kommer om man nekas tillträde till paradiset. Här stannar man tills sista dagen (domedagen) Hur helvetet ser ut eller vad som sker där varierar beroende på vem du frågar. Klart är att det inte är en trevlig plats och för att prästerna lättare skall få hunalänningar att förstå plågan lånas ofta många referenser från fornsedarnas Hel och Nifelheim och de plågor som härskar där.

 

Biskopen i Trondheim

Biskopen har ett blandat intresse för Hunaland. Politiken i Tröndelag runt kungar och mäktiga ätter och kyrkans inflytande har det mesta av hans fokus, men ända sedan ryktena om Boers Klack nått hans öron har intresset för Hunaland ökat. Frågan är om det lilla kungadömet på andra sidan fjällen kan bli viktigare än kyrkans inflytande i Norge.

 

Kyrkans hierarki:

1. Påven – Ledare för hela den kristna kyrkan. (Just nu sitter Paschalis II)

 

2. Kardinaler – Kräver ingen vigning (så som präst och biskop m.m.) utan är en hederstitel och kardinalerna utser nästa påve, om man fått rösträtt (ålder m.m.)

 

3. Ärkebiskopar – Leder en kyrkoprovins, kan även vara Primas (högst av alla/den fräsmta)

 

4. Biskopar – leder ett stift i en kyrkoporovins, eller biträdande (suffraganbiskop) som stöttar styrande biskop i ett stift.

 

5. Präster – Ledare av församling i ett stift eller stöttar annan präst som leder en församling. Prästen är ”grovarbetaren” och leder det dagliga arbetet i sin kyrka och församling.

 

Vidare finns det en rad andra titlar och tjänster inom kyrkan bl.a. administrativa. T.ex. har en stiftsbiskop alltid en stab/kansli till sitt förfogande

  • Diakoner/Diakonissa – Hjälpreda med speciellt ansvar för praktiska saker. T,ex, ekonomi.
  • Abbedissa och abbott – Leder ett kloster och lyder under biskopen i det stift som klostret ligger i.
  • Munkar och nunnor – Verksamma i ett kloster eller utanför, då ofta i funktion som präst.