Om ätten

Kort om Ödis

Mycket få sagor finns bevarade om Ödis herse. Släktens berättelser hävdar att hon var herse hos Bergfast eller en ättling till Bergfast, men inte ens dagens Ödisättlingar är eniga om exakt vem hon var herse hos. Ödis dog slutligen när Vemdalingar anföll Hunaland vid Ránafjäll. Klart är att hon inte härstammar från Bergfast som Sköld och Knaphövde gör, men likväl så är ätten mycket anrik och mäktig. Leofwine Hafoc, son till en Västsaxisk storman, träffade Ödis i Anglia där hon var på resa och de båda gifte sig inom kort. Han var en storvuxen man, huvudet längre än en vanlig man påstås det, med en skarpskuren profil och en näsa av skräckinjagande proportioner. Han överlevde Ödis med många år och gifte aldrig om sig. Han dog vid en aktningsvärd ålder av 93 år. Han bröt mark och byggde ättens huvudgård Västanbäcken. Västanbäcksfolket påstår att han går igen. Det sägs att han ses i skogsbrynet, rensandes småträd för att hålla marken röjd. Deras son Wulfhea Hafocson Ödis var i sin västsaxiska kusins tjänst i många år innan han återvände hem och tog över faderns gård vid hans död. Han var den förste att ta sin mors namn som ättenamn. Wulfheas lillasyster, Alvgåva Ödisdotter var först i Ödisätten med att låta döpa sig. Hon gifte sig med en bergsbonde från Skuckufjäll och sågs sällan till av släkten efter det. Hon kom till Västanbäcken efter många år, svårt misshandlad. Hon berättade inte vad som hänt, sjönk in i medvetslöshet och dog senare samma natt. Wulfhea tog sina söner med sig och överföll Skuckufjällsbondens gård som hämnd för vad de såg som misshandel. Alvgåva begravdes i närheten av Västanbäcken, och trots att hon tagit dopet blotar Ödisättens asatroende fortfarande till henne. Hadar Freydisson Ödis, barnbarns barnbarnsbarn till Ödis och Leofwine, lärde sig trolldom av den på sin tid fruktade trollkarlen Ivar Svartsärk. Hadars rykte som trollkunnig var dock gott, och på Västanbäcken kan än idag hittas spår av Hadar i

form av märkliga föremål och konstiga runor. Han fick många barn både inom och utom äktenskapet över hela Hunaland.

 

Ödisättens huvudsäte är egentligen Västanbäcken, och ägs av Sven lagmans och Elfrid Rinds son Erik. Dock är Erik död sedan kungagillet 1114 och vem som nu äger gården står öppet för tvist mellan Rind och Ödis verkar det som. Ättens boskap är välskött och ger ett kött av mycket hög kvalité. Ätten har stora ägor, främst i sydvästra Hunaland. På senare år har ätteöverhuvudet varit laggivare. Senaste laggivaren var Sven Lagman Ödis, som stupade i österled. Religionen delar Ödisätten. Många trodde att kristendomens tillväxt skulle splittra släkter, men som för att motbevisa olyckskorparna håller Ödisätten ihop ännu mer. Ätten

besitter även en av landherseposterna. Man har gott krigsfolk, men inte så stora skaror som Rind, Sköld och Knaphövde. Ätten är känd för sina dugliga lagmän och kvinnor. Äten besitter också en del gruvor.

 

 

Saga och Rapp av Ödis anno 1113 (Foto: Hanna Olsson)