Om ätten

Kort om Rind

Bland Hunalands främsta hjältar återfinns tre syskon: Bure Rindsson, Hedenfast Rindsson och Hedendis Fager Rindsdotter. De föddes alla tre på gården Yngheden i nordvästra Hunaland, på den tiden då hjältar var sagolikt duktiga. Äldst av Rindsyskonen var Bure Rindson. Sagorna beskriver honom som en lång man med korpsvart hår och obehagligt genomträngande blick. Redan vid unga år var han starkare än de flesta och skickligare med vapen än de flesta. Han gifte sig med Åsa, en kvinna från Norge. Tillsammans fick de två barn som nådde vuxen ålder, Oddny och Grim som startade egna ätter som lever kvar än idag.

De yngre syskonen var tvillingarna Hedenfast och Hedendis Fager. Båda var slående vackra, och var skickliga i både strid och konst. Hedenfast räddade som barn en dvärg som fastnat under ett snöskred. Som tack lärde dvärgen Hedenfast konsten om smide. Kunskapen dvärgen gett honom hade ett pris: han var tvungen att smida allt folk sade till honom att smida. Hedenfast skulle snart bli trettio år när han sade att han blivit ålagd att smida något som skulle ta lång tid. Han skulle leta material och bad att få bli lämnad ifred. Sedan dess har ingen sett honom. Hedendis Fager var motsatsen till Hedenfast. Hon var alltid glad och alltid munter, och välkomnade all uppmärksamhet hennes utseende drog till sig. Många unga män fick sin tillvaro förgylld, och många unga mäns hjärtan krossades oavsiktligt. Hon tränades i vapenkonst av sin far och bror och utvecklade stora färdighet med många vapen. Efter att hon gift sig med Tord från Trångtun och fött Ranveig slutade hon jaga troll och resar och ägnade sig åt ett stillsamt liv som hirdkrigare. Hon stupade när Vemdalingar anföll Hunaland. Legenden påstår att hon hade ett banesår när hon återfanns, och inga andra ärr trots ett långt liv som krigare.

 

Rindsätten består i huvudsak av ättlingar från Bure Rindssson och Hedendis Fager; två av Hunalands mest kända forntida hjältar. Elfrid är blandning av de två falangerna och det bådar gott tycker många. Elfrid Rind var tidigare gift med Sven Lagman; Ödis ätteöverhuvud och fick med honom de två sönerna Erik och Olof varav Erik förväntas ta över efter sin far när han är av ålder. En stor del av Rindsätten är idag döpta. Rindätten har marker längs nordvästra och nordöstra Hunaland. Mycket av markerna är kuperade skogar och Rindätten har gjort sig ett gott namn som skickliga jägare och många lever av jakt, fiske (fiskerättigheter i Gormströmmen) och handel med hudar, kött, virke och pilbågar av sensationell kvalitet. Ätten jagar silverjärv och björn, och fällarna är eftertraktade. Annars är man mer känd som duktiga smeder. Då Rindätten länge har fått försvara stora delar av Hunalands gränser så har de också gjort sig kända för goda krigare och har en av Hunalands största hirder efter kungen själv.

Utöver Yngheden sitter även f.d. änkan (numera gift med Ottar Sunesson av norska Grimätten) på Ödisättens ättegods, Västanbäcken. Dock har Erik Svensson dött (1114) och det är bara hans bror Olof Elfridsson som kan ärva honom. Dock är Olof nyvald ätteledare för Rind och Ödis nyvalda ledare heter Orm och kommer från Vigulsängen… Så vem har rätt till Västanbäcken?

I dagsläget verkar ätten splittrad mellan Elfrids lojala med hennes son i spetsen och Östen Björnsson som vill ta över som ledare istället. Än råder inget öppet agg, men vem vet vad som kommer att hända…