Krig, härmakt och väpnade roller

Härmakt i Hunaland

Hunaland saknar allmänt försvar. Ätternas har dock egna väpnade styrkor. De skyddar ätten och ättens mark i första hand. Vidare är varje ätt skyldig att ställa upp med visst antal krigare vid yttre hot. Allt regleras via lagar och påbud.

I Hunaland är det relativt få som har kriget som heltidsyrke. De flesta krigare ”jobbar deltid” och brukar kallas för huskarlar. Alltså har man en annan syssla att fylla när man inte krigar. Ju fler heltidskrigare en hird/hirdherre har, desto större status till denne. Dock kostar professionella krigare mycket mer än deltidskrigare.

Alla ätter har tillgång till väpnat folk, men det är få ätter som har råd att hålla större permanenta hirder av rena yrkeskrigare, dvs. folk som enbart har som jobb att strida.

Den Hunaländska hirden

Vid krig eller oro förväntas det av alla att bidraga med sin del och härskaren kan kräva tidsbegränsad rusttjänst av alla självägande hunalänningar, i antal enligt ägostorlek. Dock skulle det få katastrofala följder om härskaren verkligen skulle kalla ut alla män och kvinnor i ett längre krigståg. . Krigshövdingen (näst i rang efter ev. regent) har dock bl.a. som uppgift att se till så att sådana frågor är lösta innan det blir skarpt läge.

En normalduglig krigare bär, enligt lag, minst sköld, yxa eller spjut och hjälm av något slag. Mer välbärgade krigare står sig med svärd, enklare brynja eller annan typ av likvärdigt rustplagg. En herse i regentens hird bör ha t.ex. svärd, sköld, hjälm, brynja, andra rustningsdetaljer, vapentröja samt extra vapen och sköld. Krigare med båge följer inte samma krav som nämnda exempel. Regeln är dock att man beväpnar och rustar sig efter status och förmåga.

Krigslagar

Dessa lagar dikterar vem som får hålla hird, rusttjänsttid, dömanderätt, beväpning och annat som rör krigets vardag. Några viktiga punkter att känna till:

Den som vill hålla egen hird skall vara minst hövding eller ledare av ätt med goda anor.
En hird består av minst sex krigare.
Väpnad hird skall tillkännages härskaren, krigshövding eller ätteledare av sin hirdhövding eller hirdherre.
Härskare eller krigshövding har rätt att kräva halva styrkan av annans hird vid orostider i max 70 dagar
Varje självägande hushåll är skyldigt att ställa upp med minst en krigare (antal krigare efter hushållets storlek)
En krigare skall minst ha hjälm, sköld och valfritt närstridsvapen eller båge och tre tolfter pilar. (Gäller bara de som inte ingår i härskarens hird)
Den som på regelbunden basis håller härskaren med krigsmateriel, t.ex. hästar, skall få lättnader eller slippa helt, tullar och andra avgifter.
Eventuella förseelser mot lagen handhas först och främst av härskaren. I dennes frånvaro av krigshövdingen. En lagkunnig har rätt att ta upp förbrytelser av lagen.

Militär hierarki i Hunaland: lägst till högst.

Ledungspliktig/huskarl

Kallas in vid behov. är lägst i rang och utgör den stora massan i fält. har ofta begränsat med utrustning beroende på social status. varierande stridserfarenhet

Hirdkrigare

Yrkeskrigare som generellt har bättre utrustning mer erfarenhet och bättre betalt än Ledungspliktiga och huskarlar.

Flockherse

En hirdkrigare som bedömts extra kompetent och givits ansvaret att leda en flock på 8-10 hirdkrigare i fält. lyder antingen under en Herse eller sin ätts Hirdherse

i sällsynta fall då flera flockar agerar tillsammans som en fylking och ingen Herse finns på plats så utses en temporär så kallad Fylkingsherse Bland närvarande flockhersar

Herse

har befäl över ett antal flockar i fält. lyder under hirdhersen, en herse kan vara.

En person med hög status inom en ätt, eller en extremt kompetent krigare. som har givits ansvaret för flockarna inom ett specifikt område av tex områdets hövding, sin ätteledare eller liknande.
En person som naturligt har ansvaret för ett specifikt områdes flockar t.ex. dennes familjs marker, från en specifikt stor gård eller liknande.
En person med hög status inom en ätt. eller en extremt kompetent krigare. som har givits ansvaret för ett antal flockar som inte har någon naturlig egen Herse.

Hirdherse

Högste befälhavare för en ätts hird. ersätts ibland av ätteledaren (beroende på hur krigiskt lagd ätteledaren är) och har då istället en rådgivande roll till ätteledaren. inom större ätter kan det i vissa fall finnas mer än en hirdherse T.ex. en som har ansvaret för hirden från ättens norra marker och en för ättens södra marker. lyder under en Tegn

Tegn

Hunaland har fem Tegnar. en Tegn har ett sammordnande befäl över flera hirder vid händelse av krig på nationell nivå och agerar ofta i samråd med Hirdhersarna för de hirderna. lyder under Krigshövdingen

Krigshövding

Landets högste befälhavare frånsett regenten.

Regenten

Den som av guds nåde, folkets vilja eller genom hot om vapenmakt leder landet.

I vissa ätter är vissa titlar permanenta, i andra ätter tilldelas de den mest lämpade vid behov. Detta gör att det kan vara svårt att göra för mycket jämförelser mellan ätterna gällande status på hirdkrigare. Hirdhersar, tegner och krigshövdingen är dock generellt fasta titlar.

Krigföring på KIR

Vår vision med spelet kring krigföring på KIR är att få till en vikingakänsla, må vara att det kan vara ett lite diffust begrepp. Vi vill helt enkelt trycka på det som känns typiskt för sen järnålder (vikingatid), med linjestrid, räder, enviger, heder, ära, tron på efterlivet och i viss mån romantisering inlajv av livet som krigare, samtidigt som vi också uppmuntrar att spela på de mer mörka sidorna såsom skador, förlust, sorg och trauman.

Det vi inte vill ha är känslan av modern krigföring i vikingakläder. Vi vill undvika moderna begrepp och mer sentida varianter på strid i större skala. Det kan vara lätt att råka glida in i modern militärlingo eller tycka att det vore skitballt om ens roll eller ätt börjar syssla med en alltmer avancerad krigföring än vad som passar under vikingatiden. Att enstaka roller hämtat inspiration från andra länder eller har någon form av specialisering behöver inte vara ett problem, men om det blir alltför utbrett tappar vi vikingakänslan. I grund slåss alltså folk till fots, oftast i någon form av linjestrid med enhandsvapen och sköld, alternativt tvåhandsvapen eller båge.

För att trots det försöka skapa lite identitet tänker vi att de olika ätterna kan ha lite olika sätt de slåss på, helt enkelt lite olika specialiteter. Detta får ni gärna tala ihop er om inom era ätter, även ni som spelar i mellanstora eller små ätter. Nedan har vi valt att lista hjälteätterna då det är de som har större hirder. Det är dock inte något som hindrar att även mindre ätter kan ha något de är extra bra på, även om det kanske inte märks av på samma sätt.

Knaphövde har en del inspiration från Byzantium när det gäller stridskonst och organisering. De fokuserar mycket på mobilitet med hjälp av hästar och har också en mindre mängd beridna krigare. De är antagligen också den ätt som är mest öppen för att ta till sig nya sätt att strida på.
Krok har ett rykte om sig att vara lite oberäkneliga på slagfältet. Detta då de är extremt vana vid att improvisera och agera snabbt. Vidare så är de vida kända för att vara grymma och hänsynslösa i strid, även i hunaländska mått mätt.
Rind har god markkännedom då de har många jägare i sina led. De är duktiga på gerillakrigföring och strid i besvärlig terräng, samt hur terrängen kan nyttjas. Dessutom har de många duktiga smeder och därigenom lite bättre tillgång till högkvalitativa vapen.
Sköld har en genomsyrad krigartradition där många börjar träna i unga år och där många också förblir krigare livet ut. Detta gör att de kan hålla sig med ett större antal krigare som har en större erfarenhet än genomsnittet. Det är också den ätt som har störst andel krigare.
Ödis har mycket erfarenhet från räder; att slå till snabbt och effektivt och därefter vid behov kunna dra sig undan. De olika flockarna är därmed vana att arbeta både individuellt och tillsammans. Att hersar och flockhersar utses vid behov snarare än att vara fasta ger också viss flexibilitet.

När det gäller enheter använder vi framförallt oss av begreppen flock och hird. En hird består normalt av flera flockar. Flockar är generellt lite blandade sett till beväpning och det är inte ovanligt att en krigare kan hantera olika vapen, även om de såklart har sina preferenser. Undvik hirder med specialiserade flockar där alla har precis samma vapenslag; tänk känslan av viking snarare än datorspel. Kommunikation och samordning är trots allt en aning begränsad under järnåldern.

På det temat har storlek inte alltid betydelse… Det hjälper inte om din ätt har femhundra hirdkrigare på plats A, om någon annan slår till med hundra hirdkrigare mot plats B och din ätt inte hinner skicka dem dit. Givetvis är det en stor fördel i de fall alla möts samtidigt på ett slagfält eller i det långa loppet, men häng inte upp er alltför mycket på siffror.

Vi vill också trycka på att det är dyrt att hålla sig med hird. Yrkeskrigare tenderar att kosta mer än det smakar så länge det inte pågår någon väpnad konflikt. På så sätt är det också en statusmarkör för en ätt att hålla sig med en hird eller för en person att hålla sig med hirdfolk. I Hunaland är det bara hjälteätterna som har råd att hålla hird i större skala. De mellanstora ätterna har råd att hålla sig med enstaka flockar, beroende på ättens storlek och fokus. Därför är det också vanligt att de krigare som kommer från en mellanstor eller mindre ätt ingår i en hjälteätts hird. Detta får gärna spelas på och ger också en god möjlighet till spel mellan ätterna. Det händer också att krigare lånas ut till andra hirder.

Huskarlar och ledungspliktiga har ett annat yrke eller sysselsättning som sin huvudsakliga inkomst, men kan vid behov kallas in att ingå i en hird. Ofta ingår dessa i sin ätts hird eller i den hird som täcker det område där de bor. Bland huskarlar finns ett väldigt stort spann - vissa har lika mycket erfarenhet och kunskap som en del hirdkrigare, medan det i andra änden finns de vars stridserfarenhet sträcker sig till att ha spräckt ett besvärligt vedträ med en vedyxa. Ledungspliktiga har inte nödvändigtvis någon utbildning eller erfarenhet alls och är varierade frivilliga. Beväpningen kan variera ganska mycket då du tager vad du haver, om det så är en vässad pinne och en vedyxa. I princip skulle alla roller på KIR som är över 16 år kunna kallas in som ledungspliktiga.

Det finns ett starkt krigarideal där många krigare slåss för ära och heder, med lojalitet till ätten eller den man följer som en stark drivkraft. Givetvis finns det också de som slåss för att tjäna pengar och annan form av rikedom - eller för den delen av ren desperation - även om detta inte talas lika högt om. Detta speglas även i sådant som svärdskampen, där äran för både egna personen och ätten du slåss för ofta är belöning nog för den enskilde kämpen vid framgång.

Slutligen vill vi bara för säkerhets skull nämna att i KIR spelar kön ingen roll när det kommer till yrkesval. Vi försöker använda oss av så könsneutralt språk som möjligt, exempelvis krigare istället för mannar, hirdfolk/hirdkrigare istället för hirdmän, et cetera. Vi vet att huskarl lätt kan läsas som något manligt, men vi har valt att behålla begreppet då det har en historisk koppling (om än modifierat för KIR). Samma sak med herrefolk.

Sammanfattning:

Sträva efter en känsla av vikingatid - tänk den romantiserade bilden av en vikingakrigare som förekommer i bland annat Vikings.
Undvik moderna militäruttryck.
Krigföring sker ofta till fots, linjestrid är vanligt.
De olika ätterna kan slåss på lite olika sätt, även om alla står på samma grund.
Flockar och därmed hirder är normalt lite blandade sett till beväpning. Krigare kan ofta hantera lite olika vapen.
Kommunikation och samordning är en utmaning, därför spelar inte alltid total storlek på hird så stor roll.
Det är dyrt att hålla hird. Det är bara hjälteätterna som har stora hirder.
Många i Hunaland har någon gång hållit i ett vapen eller varit inblandad i våld. Skillnaden mot huskarlar och hirdfolk är att de sistnämnda är mer utbildade och har i många fall erfarenhet av riktig strid.
Erfarenheten av strid hos huskarlar kan variera. Ledungspliktiga har sällan någon utbildning att tala om.
Ära och heder är viktiga drivkrafter, utöver de rent monetära som plunder och sold.
Sträva efter ett könsneutralt språk, i den mån det är möjligt.

Speltips för väpnade roller

Här följer lite tips och tankar för dig som spelar huskarl eller hirdkrigare. Vi hoppas på att kunna få till en bra stämning och framförallt förståelse mellan väpnade roller, samtidigt som det kan bli gruff och bråk ibland. Vårt mål är också att det ska bli tydligt vem som spelar vad, att du kan se vem som faktiskt är en krigare.

Vapenhantering och fake it ’til you make it

För det första, KIR är ett blankvapenlajv. Det händer att det sker strid med vapen, men oftast handlar det om showfight där de involverade spelarna talat ihop sig på förhand eller planerade scener med NPC:or där själva striden sällan handlar om mer än ett fåtal utdelade slag. Detta innebär att du som spelare inte behöver ha någon direkt erfarenhet av blankvapenstrid sedan tidigare - du kommer inte bli synad på dina kunskaper. Däremot kommer du att hantera ditt vapen och eventuell sköld eller rustning i vardagen, exempelvis genom att bära vapnet, jämföra med andras vapen, rusta på eller av, et cetera. Vi rekommenderar därför alla som spelar krigare att bli vän med sitt vapen. Hantera det så att du känner dig bekväm med det. Lär dig var du har det när du bär dig på det; det minskar också risken för nersvepta krus och dylikt inne på värdshuset. Helt enkelt, försök förmedla att du är bekväm och erfaren i att handskas med det.

Utrustning och första intryck

Som hirdkrigare är ditt huvudsakliga yrke att vara just krigare, vilket gärna får speglas i utrustning och sätt. Om du spelar hirdkrigare bör du exempelvis vara beväpnad i princip hela tiden. Dels är ditt vapen ditt främsta arbetsredskap och skydd, dels ger det omgivningen en ledtråd kring ditt yrke. Här tänker vi inte att du hela tiden måste gå runt med alla dina vapen, men åtminstone en yxa eller en sax oavsett om det är för en avträdestur eller för att faktiskt agera livvakt. Trots allt är Berghem långt ifrån ofarligt.

Hirdkrigare har rimligtvis någon form av rustning, men samma sak gäller här. Det är inte sannolikt att du som hirdkrigare hela tiden bär denna (om du inte vill förstås), men du vet antagligen var den är och kan vid behov rusta på. I vissa sammanhang är det också mer rimligt att bära rustning, exempelvis vid uppdrag och potentiella hot. Att bära rustning är också ett enkelt sätt offlajv att understryka din status som hirdkrigare. I övrigt får hirdkrigare ses som privilegierade i samhället, så det är inte konstigt om rollen bär dyrbara kläder eller smycken.

Som huskarl har du troligtvis någon form av vapen och även huskarlar är antagligen beväpnade mer eller mindre hela tiden, såvida inte någon arbetsuppgift utförs som gör det opraktiskt. Även huskarlar kan ha svärd, men de klarar sig också bra på enklare vapen som yxa och spjut. Likaså kan huskarlar ha rustning och en del är lika rustade som hirdkrigare.

Att agera som en krigare

Gällande agerande kan det vara svårare att säga att såhär ska du göra, då det förstås varierar mellan roller. Fundera gärna över i vilka sammanhang din roll agerar och hur. Din roll har troligtvis stått inför fara oftare än många andra - hur har det påverkat denne? Är rollen avtrubbad inför detta, tar den kanske risker? Försöker den undvika farliga situationer, kanske ses som feg eller att den kämpar för att uppehålla en idealfasad? Är den vaksam och reagerar på hot, kanske ibland till en överdrift? Är den nervös, mån om att dennes nära ska vara säkra? Söker den ärofylld död i strid, vill den mest bara få dra sig undan i fred (men kanske inte vågar säga detta till sina krigarsyskon)? Har den något trauma som kan triggas och hur yttrar sig detta? Har den några nya eller gamla skador som gör sig påminda?

Krigarkultur och traditioner

Något vi gärna ser mellan väpnade roller är att det finns en del traditioner och sätt att agera, helt enkelt en krigarkultur som kan vara mer eller mindre uppenbar för andra. Denna tänker vi finns oberoende av rollernas och ätternas relation till varandra och att det finns en slags respekt närvarande, åtminstone för alla som uppfyller krigaridealet. Några exempel skulle kunna vara:

Att bekräfta varandra då man möts, om så bara med en nick för att erkänna den andres status som krigare.
Hälsa på varandra genom att greppa kring varandras underarmar, något som understryker en fredlig interaktion.
Dela dryck med varandra, något som signalerar fred.
Ritualiserade skålar, exempelvis med en fast fras och svarsfras. Kan finnas olika inom olika hirder.
Olika sånger på krigartema.
Att ställa upp för varandra, exempelvis genom att agera blotvakt eller att stå vakt vid en kristen ceremoni, även om du inte delar tron.
Traditionella betydelser av vissa vapen, exempelvis att bära spjut vid ting.

Detta går förstås att utveckla och vi ser gärna att vi tillsammans kan skapa en spelfrämjande krigarkultur på KIR.

Syskonskapet

Något som relaterar till krigarkultur är det potentiella syskonskapet som kan uppstå mellan personer som delar starka upplevelser. Detta är egentligen en fördjupning av ovanstående och kanske främst aktuellt mellan roller som har en god relation till varandra. För att förstärka känslan av syskonskap rekommenderar vi att synka händelser och även att hitta egna små traditioner och ritualer. Kanske tar ni en bägare över en fallen vän regelbundet. Kanske uppsöker ni en viss plats och minns tillsammans. Kanske har ni någon utmaning eller lek mellan er. Att benämna någon syster, bror eller dylikt är också ett sätt som visar att rollerna står varandra nära, likaså att ha någon dräktdetalj eller smycke som är likadant.

Våld i daglig dos

Något som också är mer närvarande i det hunaländska samhället och dess omvärld är våld i olika form, både som maktmedel och som ett sätt att pröva och bevisa sig för andra. På KIR ser vi gärna våldsutövande i olika form, med allt från slagsmål till enviger. Händelser som kampveckan och gillen innebär trots allt en möjlighet att träffa gamla vänner och ovänner, i dess mest bokstavliga bemärkelse. Tänk lite som drängarna på marknad i Emil i Lönneberga. Några slag utdelas, det kanske blir någon mindre blodsutgjutelse, men på kvällen dricker de inblandade öl tillsammans och skämtar om det inträffade. Var med andra ord inte rädda för att ta till våld (men eskalera långsamt eller kolla av med motparten på förhand). Skvallra heller inte i onödan på varandra, utan lös problem på egen hand och med hjälp av vänner om du exempelvis skulle råkat få stryk av någon och vill hämnas. Detta kan särskilt vara sant om det är någon det kanske är lite pinsamt att ha fått stryk av; någon som inte är krigartränad, ättelös, träl eller dylikt. Sedan kan förstås såklart situationer eskalera inlajv och här kan sådant som envig eller holmgång komma in som ett sätt att lösa en tvist. Spela gärna upp situationen om den uppstår, det är trots allt inte var dag det händer.

Herrefolk och husfolk

Här kommer vi också in på agerande gentemot ens eventuella herrefolk. Att backa upp en högstatusroll kan vara till stor hjälp för den spelaren och ge dig mer att spela på, men det är viktigt att ha talat ihop sig. Dels då om sådant som ovan, men också när det kommer till sådant som eventuella uppdrag och hur ni förhåller er till varandra på vardaglig basis. Hjälp till att spela upp varandra. Nedan följer lite mer konkreta saker att prata om på temat:

Kom överens om vad som är OK sett till arbete och andra förväntningar. Hur mycket vill du vara vid ditt herrefolks sida? Hur mycket order vill du ta? Vilka uppgifter vill du utföra och vilka undviker du helst? Vad är din motpart bekväm med? Vad förväntas av din roll?
Om ni är flera livvakter eller dylikt, tala ihop er och synka vilken nivå som är rimlig att ligga på och hurdant spel ni vill ha inom er lilla grupp.
Prata också ihop er om konsekvensspel, både positivt och negativt sådant. Vilka belöningar får din roll? Vilka bestraffningar? Hur ses ditt herrefolk av andra; snäll, hård eller något däremellan?
Var också tydlig med vad du vill ha uppspel på, vilket kan vara både positivt och negativt. Känner din roll sitt herrefolk väl? Är du en lat slarver? Lojal in i döden? En hetsporre som kan behöva hållas tillbaka? Och så vidare.
Hur lojal är din roll? Berättar du precis allt eller anpassar du vid behov. Skulle du ljuga för ditt herrefolk? Litar denne på dig? Observera att här kan rollernas perspektiv eller uppfattning inlajv skilja sig från vad som faktiskt är sant.
Fundera över om det finns några lojalitetstecken/lojalitetsutmärkelser, exempelvis i form av smycken, dräktdetaljer eller liknande. Har det svurits någon ed? Det behöver inte vara uppenbart för andra, utan kan vara något som framförallt stärker banden mellan din roll och din överordnade. Detta går också att använda i spel för att understryka något; ”jag svär på den armring du skänkte mig”, lämna tillbaka nämnda armring som markering, et cetera.
Under lajvet, meddela var du är/var du ämnar bege dig. Be att din överordnade göra samma sak så att du vet var denne är. På så sätt framstår det som att du har koll och att din roll också visar respekt gentemot sin överordnade.
Vilka friheter kan du ta dig? Kan du uttrycka vad du faktiskt anser (om än i enrum)? Kan du uppsöka ditt herrefolk vid behov? Tala för denne i vissa frågor? Blir du rådfrågad?

Svärdskampen

Något annat vi gärna ser är att svärdskampen spelas upp, inklusive kämparna. Svärdskampen är prestigefylld, ibland livsfarlig och ett sätt att vinna ära även för den som aldrig varit i en riktig strid (även om de flesta som ställer upp är erfarna nog att ha drabbats av oroligheter i någon form). Givetvis är det stort att vinna, men bara det att ställa upp visar på mod och att ens ätt tror på ens förmåga tillräckligt mycket för att betala dyrt och låta en representera ätten. Spela därför upp kämpar, oavsett om de vinner eller förlorar. Viktigast är att spela upp årets kämpar, vilka kommer ha ett rött band på sig, men givetvis är också de som tidigare ställt upp värda beundran och respekt. Prata gärna om vem du tror ska vinna (eller skryt om din egen förmåga) och slå vad.

Religion och efterlivet

I princip alla roller på KIR är religiösa i någon mån, även om vissa är mer och andra mindre. För en krigare är det lätt att tänka sig att tron blir viktig när döden ständigt närvarar. Det kan också skänka tröst att veta att fallna kamrater kommer till efterlivet där det kanske finns en möjlighet att se dem igen. För en del kan det till och med vara eftersträvansvärt att falla i strid.

Utnyttja gärna religionen i spelet som krigare. Be en präst om välsignelse eller att be för dig. Blota för lycka i strid eller se om du kan få runor eller galdrar ristade som skydd. Det går också att tala med de som står rollen nära om vad som skulle hända med tillgångar om en skulle falla - vill du som kristen skänka något till Kyrkan? - eventuell begravning och dylikt.

Här kan det också bli intressant spel mellan roller som har olika religion. Spela gärna upp detta. Kanske vill du övertyga din krigarvän att konvertera så att ni får följas åt i efterlivet? Kan du be/blota för någon av annan tro när ni står inför er potentiella död på slagfältet?

Baksidan av det goda krigarlivet

Som vi varit inne på finns det även mörkare sidor som krigare. Trauma och förlust är ständigt närvarande, likaså fara och rädsla. För en del flyttas också gränsen för vad som är acceptabelt att göra, vilket kan vara svårt för andra att hantera. Särskilt då för de som inte delar krigarens verklighet.

Här får du gärna som spelare fundera över hur rollen har påverkats genom livet. Kanske är denne nöjd och har en bra balans utan större samvetskal, kanske balanserar denne på gränsen, ständigt med risken att falla. Likaså om rollen faktiskt uppskattar livet som krigare eller om denne mest upprätthåller en fasad och fasar för den dag denne skickas ut i strid igen.

Kristna roller har en god spelöppning genom möjligheten till bikt. Det är trots allt ett tillfälle då rollen, utan att dömas av andra, kan släppa ut det denne bär på. Har den kanske ånger för att ha syndat, osäker på sin plats i himmelriket eller hyser tvivel för vad denne gjort på slagfältet? Guds vilja, eller?

Annat som kan påverkas är relationer till andra, exempelvis om personligheten förändras eller om det finns något mörkt som inte går att nå inom personen. Kanske yttrar det sig genom grinighet, vaksamhet eller att det blir lättare och lättare att ta till våld. Blir alkohol ett sätt att dränka sina sorger, vill du kanske spela på att rollen dricker lite för mycket? Berättar rollen glorifierade historier? Rids den av mardrömmar på natten? Ser den sina döda fränder i återblickar? Det finns många alternativ för den som vill spela på trauma så länge det sköts på ett respektfullt sätt offlajv.