Runskriftssystem

Runor

För KIR gäller att runor skall fonetiskt beteckna vanliga ord. Normal svensk grammatik används (förutom att dubbelkonsonanter utesluts). De som kan tyda och rista runor i verkliga livet, kan också tyda och rista runor i kampanjen om så passar in för den valda rollen.

 

Sedan ett gammalt  påbud från kung Rangnvalds tid framgår det att vanligt folk (i princip alla utom kyrkans folk) skall skriva på runor och inte med latinska bokstäver då det ses som helgerån. Alltså skall runor användas när man vill skriva något. Undantaget kyrkans folk som har rätt att skriva på latin. 

 

Regel: Man skriver på runor men med svenska ord. Kyrkans folk kan även skriva på latin när de använder vanliga bokstäver.

 

Det finns en allmänt spridd och etablerad runrad i Hunaland. Dock finns det andra runrader som används. Dessa runrader kommer främst från grannländerna. Den Hunaländska runraden finns till höger i bild:

Regler:


Svenkst J = runan för I

Svenkst Å = runan för O

Svenskt Ä = runan för E

Svenskt V = runan för F

Svenskt C = runan för K (CK i svenska skrivs med runan för K)

Svenskt QXZW = Används ej


Eftersom en del svenska bokstäver och dubbelkonsonanter utgår när man läser runraden så skrivs vissa ord exempelvis så här:  backen blir baken, tigga blir tiga och yxa blir yksa. 


Observera eftersom samma runa kan användas till olika bokstäver kan vissa ord läsas som, t.ex:

tjänare kan bli tienare, kläder kan bli kleder, jorden kan bli iorden och önska kan bli unska.


Undvik att använda runraden som en chiffernyckel som du förvara i en bok, läs ut fonetiskt istället. Försök ljuda. Kan du som person inte läsa med flyt kan inte heller din roll det.