Här nedan har vi samlat ett antal byggstenar i den hunaländska kulturen
Det givna ordet räknas för mer än det skrivna i Hunaland, där inte alla är skrivkunniga. “Ett hederligt handslag är mer värt än hundra runor”, finns det ett hunaländskt ordspråk som lyder. Den som får rykte om sig att inte hålla ord förlorar raskt sin heder, och få kommer att vilja göra affärer eller ingå några överenskommelser med honom eller henne. Dessutom kan han eller hon få svårt att föra sak eller vittna vid ting och inför byråd.
Vidare går heder i arv, på gott och ont. Var t.ex. din far en person som dragit oheder över sig, räknas även du som ohederlig. Till motsatts bevisats. Om en person återupprättar sin heder, brukar detta förkunnas på ting eller liknande då många hör på, så att alla skall veta om att man inte längre räknas som ohederlig.
Utgångspunkten för de flesta är att det någon säger också stämmer. Så om någon, som inte redan har ett rykte som lögnare, svär på sin heder förutsätter alla att han eller hon kommer att stå vid sitt ord. Att vara överdrivet misstänksam är inte hedersamt för en själv och man riskerar dessutom att förolämpa oskyldigt – men kanske inte ofarligt – folk i onödan.
I Hunaland, liksom i största delen av övriga Norden, är gästfrihet en oskriven lag. Många resenärer skulle duka under om inte dörrar öppnades och mat sattes fram när folk kommer över fjällen eller genom skogen och nästa gång kan det ju vara din tur att be om gästfrihet. Du är inte tvungen att ta emot vem som helst som gäst. Men har du som värd utlovat gästfrihet och tagit emot gäster du väl bjudit in i ditt hus är ditt ansvar. Inget ont får hända dem, ingen får förolämpa dem och de skall få ett frikostigt bemötande. Till och med tiggare som du bjuder inom dörren räknas som gäster. Om två gäster börjar gräla under ditt tak är det din plikt som värd eller värdinna att antingen försöka få dem sams igen eller också be dem ta sitt gräl utomhus. Att ställa sig på den ene gästens sida vore att kränka den andre gästen.
Du kan aldrig själv kräva att få gästa någon. Det kan till och med ses som en fientlig handling om du bara kliver in i ett hus dit du inte blivit bjuden över tröskeln – och var och en har rätt att skydda hus och hem. Om du däremot verkligen blir inbjuden har du starka förpliktelser mot ditt värdfolk. Att börja ett gräl eller, ännu värre, dra vapen under någon annans tak är något man ser mycket illa på; det är gästernas plikt att hålla fred och god ton. Det anses som dålig fostran att stoppa i sig alltför mycket av mat och dryck när man kommer som oväntad gäst. Är man inbjuden i förväg till gille eller liknande skall man däremot ta för sig för att hedra värdfolket och deras frikostighet. Skulle den gård där du är gäst bli utsatt för ett överfall är det också din plikt som gäst att försvara ditt värdfolk.
När man har gästat någon är det hedersamt att antingen bjuda tillbaka eller att lämna en gåva till värdfolket. Ett undantag från detta är en del kristna präster som anser att det räcker som tack att nedkalla Guds välsignelse över huset de gästat. De kristna håller oftast med om detta, men bland de andra muttras det en del, fast tyst så att man inte skall få rykte om snålhet.
Det är inte ovanligt att en familj lämnar bort ett eller flera av sina barn till fostran. Det här är ett sätt att knyta band mellan familjer och att visa både barnets familj och fosterfamiljen heder. Dessutom kan det dra kunskap till familjen: det barn man har lämnat bort kan kanske lära sig ett och annat nytt och nyttigt i fosterhemmet. Ett fosterbarn uppfostras under samma förhållanden som familjens egen avkomma. I vissa extrema lägen kan ett fosterbarn vara som en sorts gisslan.
Vid några sällsynta tillfällen händer det att någon vill knyta ett starkt, speciellt band till någon av sina vänner. Då kan man ingå vad som i Hunaland kallas “edsfrändeskap”. Det här tas mycket högtidligt i hela Norden och sker ofta, men inte alltid, i vittnens närvaro och genom att de båda blivande edsfränderna skär sår i sina handleder och “byter blod”. Detta gör att de sedan räknas som varandras blodssyskon i allt utom arvsfrågor.
Om någon vill gå ed på något, utan att anropa gudar, skall denne utropa edskål. Vederbörande anger vad han eller hon går ed på, dricker då ur halva bägaren och häller ur resten. Övriga dricker med vederbörande. Om ingen dricker edskålen med personen har de betraktat han eller hon som ohederlig och ej att lita på.
De gästfrihetens lagar som gäller gård och hus gäller i stort sett även för hela länder. Här tillkommer dock problemet med att kunna hålla ögonen på landets befolkning och på gäster som reser genom landet. Därför använder man sig av lejd och gisslan.
Lejd är ett bevis, i någon form (ord, vitten m.m.) som garanterar dig som resande att passera genom en del av eller hela landet.
Gisslan är en typ av försäkran eller pant i form av människor. Man kan lämna, ofta i samband med lejd, en eller flera personer som gisslan mot att man får tillstånd att resa genom landet.
Vanligast är att man ger lejd till dem som meddelar att de vill resa in i ens område och att man ger dem sitt tecken att visa upp för folk de möter. Har man väl givit eller tagit emot lejd gäller samma regler som för alla andra gäster och allt annat värdfolk: inget ont ska drabba gästerna som i sin tur har att skydda sina värdar. Den ur befolkningen som inte tar hänsyn till sin härskares lejdtecken går ofta en svår framtid till mötes, för han eller hon har kränkt sin härskares heder och makt. Den som däremot bara reser in i ett land utan att begära eller få lejd är i stort sett utan skydd. Handelsfolk och andra som ofta är vägfarande känner till det här, och de som ofta reser samma väg brukar försöka få ett permanent lejdtecken och har dessutom vanligtvis väpnat folk med till skydd.
Lejd är förövrigt inget man brukar ge bort helt gratis.
Ibland behöver ett land ta emot besökare som man har ett mindre vänskapligt förhållande till. Då är det sed att man utbyter gisslan för att försäkra sig om varandras goda uppförande. En gisslan är ofta en högt uppsatt person som med sitt liv går i god för att hans eller hennes sida inte skall bryta freden. Den som tar emot en gisslan ansvarar för hans eller hennes välbefinnande, och många gisslan behandlas som välsedda gäster så länge fred består mellan de båda sidorna. Gisslan ansvarar för dennes heder som lämnat ut honom eller henne. Så om gisslan bär sig illa åt drabbar det inte bara hans eller hennes eget anseende. Om gisslan lyckas rymma är det inte säkert att han eller hon välkomnas tillbaka till sina egna igen eftersom han eller hon kan ha satt freden på spel.
Trolovning, äktenskap och skilsmässa
Trolovning är en överenskommelse mellan ätter eller familjer om att ett äktenskap mellan två individer kommer att ske i framtiden. Hur lång en trolovning är kan variera mellan några månader och flera år beroende på olika omständigheter såsom kontraktsutformning, ålder på dem som ska gifta sig, världsläget och så vidare. Det är inte ovanligt att ätten trolovar bort folk redan som barn och desto rikare och mäktigare din familj är, desto högre risk är det att du blir bortlovad tidigt för att säkra en allians eller ett stöd som din familj eller ätt behöver. När någon trolovas brukar denne skänkas en friartafs som en symbol för att man hör ihop och ska äkta varandra (likt dagens förlovningsringar). Friartafsar kan se väldigt olika ut och är oftast någon form av band, exempelvis ett flätat, vävt eller broderat tygband som upprättas i två exemplar och bärs synligt (oftast i bältet) av båda parterna under trolovningen. Många människor bär dem även när äktenskapet ingåtts för att visa att de är gifta och hör ihop med sin maka/make.
Äktenskapen i Hunaland är ett kontrakt mellan två ätter eller familjer och det är väldigt sällan den som faktiskt ska gifta sig har något att säga till om när det gäller val av make/maka. Att någon skulle gifta sig av kärlek är för de flesta hunalänningar en utopisk tanke och i många fall kanske parterna inte ens har träffats innan själva bröllopet. Det är viktigt att skriva ett äktenskapsavtal som reglerar hemgift (alltså vem som tar med sig vad för ägodelar in i äktenskapet), vart paret ska bo, vilken ätt barnen som föds inom äktenskapet ska tillhöra, ifall frillor/ frillokarlar är tillåtna att ha och i sådana fall om du får eller inte får erkänna eventuella frillobarn, religionstillhörighet på barnen samt hur arvet ska fördelas. Avtalen kan vara väldigt enkla eller väldigt komplexa beroende på vem det är som gifter sig och det är upp till ätterna att komma överens. Generellt är det mer omfattande avtal med större ekonomiska insatser när högättade första döttrar och söner av hjälteätt gifter sig med gemene hunalänning. Det vanligaste är att den som är av lägst börd får ta med sig en större hemgift in i äktenskapet, vilket blir en slags kompensation för skillnaden i status.
Som hunalänning räknas du som vuxen som senast vid 16 år och därför väntar många ätter med att genomföra själva bröllopet tills personen i fråga är minst 16 år gammal. Om den ena parten i äktenskapet dör ser ätten normalt till att den andra gifter om sig och det är därför många som varit gifta flera gånger.
Skilsmässa förekommer, men är väldigt ovanligt. Oftast handlar det inte om att parterna i äktenskapet vill skilja sig, utan om att ätterna eller familjerna av någon anledning vill bryta upp äktenskapet. Eftersom det är så pass ovanligt finns det ingen norm kring hur en skilsmässa går till, utan det är upp till de inblandade ätterna att lösa på bästa sätt.
Alla dessa tre händelser lyses på ting, oftast något av landstingen om parterna är av hög börd, annars på något av de lokala tingen.
Off:
Som arrangörer ser vi att man ska respektera önskan från personerna bakom rollerna när det kommer till giftermål. Vissa vill kanske inte spela på giftermål, vissa kommer vilja spela gift med en ospelad karaktär och andra vill hellre spela gift med en spelad karaktär. Ta också extra stor hänsyn när det kommer till giftermålsspel när det kommer till ungdomar och väldigt unga spelare och prata med dem ordentligt off om hur de känner.
Kom ihåg att det här är ett spel där man måste ta stor hänsyn och tänka på vad spelarna tycker är roligast. Fiktionsmässigt går många saker att lösa. Det kan till exempel finnas nackdelar att spela gift med sin off-parter.
Bröllopsceremoni
Ceremonimästaren vid ett bröllop är vanligtvis den äldre av överhuvudena i de båda ätterna. Bruden och brudgummen kan om de så önskar hedra någon annan genom att be denne fungera som ceremonimästare.
Friartafs
Är ett broderat, flätat eller vävt band och används för att visa att man skall gifta sig, är intresserade av varandra, uppvaktar varandra eller liknande. Kort sagt man visar för andra och varandra att man är ”involverade”. Friartafsen bärs synligt, ofta i bältet och av båda parter, så att alla kan se vilka två som uppvaktar varandra. Det är vanligt att en tafs går i arv till äldsta barnet. Det finns lika många sätt att överlämna en tafs som det finns tafsar. Allt från ombud, pompa och ståt, till en mer intim överlämning. Dock brukar ”friaren” fästa sin tafs först för att sedan på något vis överlämna den andra till sin tilltänkta.
(Se även under rubriken Regler)
Norm kring sexualitet i Hunaland
Här nedan följer en del av de normer och oskrivna regler som finns kring sex och sexualitet i Hunaland. För illusionens skull är det viktigt att spela upp att detta är normalitet och att det som faller utanför är det som avviker och anses konstigt. Vi har för tydlighetens skull valt att beskriva äktenskap och frilloskap ur ett könsbinärt perspektiv, men det finns även icke-binära personer i Hunaland utan att det ses som något konstigt.
Sexualitet
Alla människor oavsett kön har rätt att känna lust. Samlag är en del av vardagen och utan det blir det inga barn som kan ta vid efter att du gått hädan. Det finns alltså ingen tabu kopplat till sexualitet i Hunaland, utan sex är snarare något som uppmuntras och pratas väldigt öppet om. Även om det är en heterosexuell norm kring äktenskap förekommer samkönade äktenskap också och anses inte konstigt.
Att en person har både kvinnor och män som älskare är inget någon höjer på ögonbrynen för. Detsamma gäller om en person har en make/maka samt flertalet frillor/frillokarlar, så länge detta tillåts i äktenskapsavtalet. Flersamma äktenskap förekommer inte, det vill säga att en person är gift med mer än en.
Umgängesregler
Att älska är ingen synd, men det finns regler för hur det skall gå till. Män och kvinnor kan ta älskare (så kallade frillor/frillokarlar) som de vill. Det är ingen skam att en mäktig kvinna tar sig en fattig dräng till älskare. Det är heller ingen skam att en person av ätt nyttjar en träl för sina sexuella lustar. Så länge det är tal om älskare och inget annat! Är det tal om giftermål är det en helt annan sak. En person av högre ätt bör inte gifta sig med en av lägre ätt. Detta beror dock också på vilken turordning du har. T.ex. kan det accepteras om tredje hövdingabarnet ”gifter ner sig” då de två före har gift sig väl. Vidare bör man akta sig för att ha en eller flera älskare som själva är gifta. En svartsjuk man eller kvinna kan vara riskabelt.
Frillor/frillokarlar
Att både ogifta och gifta personer har frillor och frillokarlar, eller tillfälliga sexuella förbindelser, är inget ovanligt. Dock så har frillor/frillokarlar en större särställning gentemot någon du haft ihop det med vid en eller ett par tillfällen. Vissa skriver frilloavtal som avhandlar vad som händer om eventuella barn blir till, men de allra flesta har frillorelationer utan några uttalade avtal eller regler kring detta. Det är dock viktigt att inte begå kontraktsbrott och det bör därför vara inskrivet i äktenskapsavtalet om det är tillåtet med frillor/frillokarlar för den som är gift, vad som händer med eventuella frillobarn och hur parterna ska bete sig i sin frillorelation om ens äkta make/maka befinner sig på samma plats.
Frillobarn
Att få ett frillobarn är ingen skam. Dock måste man komma överens om vem som skall försörja barnet, om detta inte redan är reglerat i antingen äktenskaps- eller frilloavtal. Båda parter har rätt att säga nej till barnet och i sådana fall läggs barnet ut i skogen eller ges till en träl eller någon annan som tar hand om barnet. Om till exempel en kvinna frågar en man om han erkänner barnet och svaret blir ja, kan hon ge honom barnet och själv säga nej till det. Mannen blir då ensam fader.
Det kan vara nog så knivigt för en kvinna med flera älskare att ta reda på fadern. Fadern bär inte barnet och kan därför lättare undkomma att ta sitt ansvar. Det är inte alltid en man vill erkänna sina barn. Är kvinnan redan gift kanske hon kan få sin man att tro att det är deras. Det finns också en möjlighet att lyfta saken på ting.
Arv
Det vanligaste är att äldsta barnet som är fött inom äktenskapet ärver båda sina föräldrars tillgångar. Det händer att andra avtal görs, men det är mycket sällan förekommande. Har ena parten barn från ett tidigare äktenskap är det vanligast att det äldsta barnet där ärver den döda förälderns tillgångar och eventuella tillgångar den levande föräldern hade innan den ingick sitt nya äktenskap (efter denna förälders död).
Det äldsta barnet inom nästa äktenskap ärver de tillgångar som funnits med i det till det nya äktenskapet, det vill säga de tillgångar parterna förde med sig enligt äktenskapsavtalet och det som intjänats under äktenskapets gång. Ett frillobarn har i de flesta fall ingen arvsrätt, om detta inte beslutats av föräldrarna i samråd med deras ätter. Du kan med andra ord inte själv bestämma att ditt frillobarn ska ärva dig, utan det måste godkännas av ätten.
Preventiva metoder
Det finns inga fungerande preventivmedel i Hunaland, även om man så klart tror på att exempelvis vissa örter, att stoppa mossa i öronen under samlag eller olika ritualer, med mera kan förhindra graviditet. Om en oönskad graviditet upptäcks kan modern besöka en völva eller en läkekunnig för att få hjälp att fördriva barnet ur kroppen. Dessa metoder är dock riskabla även för modern och det är inte alltför ofta de faktiskt lyckas. Detta gör att det föds många barn där föräldrarna av olika anledningar inte vill eller kan ta hand om dem. Det vanligaste sättet att hantera dessa barn är att lägga ut dem i skogen direkt efter födseln. Har modern inte lagt barnet till bröstet (ammat det) räknas det inte som ett barn eller en person och ingen skuld faller på dem som lägger ut det. Detta är alltså norm och inget någon tycker är konstigt.
Den preventiva metod som fungerar bäst är att kvinnan har koll på sin menscykel och helt enkelt avstår samlag när risken för befruktning är som störst (under ägglossning). Detta är en förklaring till varför vissa kan rulla runt i sänghalmen med flertalet älskare utan att någonsin bli gravida. En annan förklaring är helt enkelt infertilitet hos någon av parterna. Observera att du inte behöver ta hänsyn till din egen menscykel när du spelar på sex, utan du bestämmer själv när din roll har ägglossning.
Använd som inspiration samt för att undvika några av våra moderna svordomar m.m.
Slår man sig, blir förbannad eller bara allmänt vill svära kan man använda följande. Kombinera gärna kraftuttryck ihop med förolämpningar om du verkligen vill förolämpa någon.
Träck, skit, dynga, piss.
Balle, ballar, kuk, sköte, murra.. Lägg gärna till egenskaper på könsorden så som håriga, svullna, krökta
Bola, göka.
Vid gudarna, vid helgonen.
Om man inte vill använda du eller namnet när man skall börja prata med någon (man kan säga du till vem som helst, men vissa är lite kinkiga med hur man tilltalar dem) så kan man t.ex. tilltala en person vid:
Yrke T.ex. Kung, bonde, smed m.m.
- Smed! Vad skall du ha för att tillverka 10 spik?
Titel T.ex. Husfru, präst, herse, kung, herre (husbonde) m.m. Att kalla någon vid dess titel är ofarligt och ofta mycket uppskattat, speciellt av personer som gärna vill skylta med vilken titel och ansvar de har.
- Bästa husfru, vill i göra mig den äran att följa mig till dasset?
- Herse Randulf! Kan jag få språka med dig ett tag?
Travande T.ex. Högvördig, aktade, äreborne m.m. Gärna ihop med titel eller liknande.
- Aktade husbonde, låt mig få stanna på gården.
Att t.ex. kränka någon pga. personens off-egenskaper (alltså den verkliga personen) är inte tillåtet. Vill man kränka någon roll in-lajv gör man det på t.ex. rollens karaktärsattribut så som:
- Status (social och politisk)
- Familjetillhörighet
- Ättetillhörighet
- Religionstillhörighet
- “Nationalitetstillhörighet” (Alltså de länder som finns i lajvvärlden)
- Egenskaper, t.ex. en person anses svag, dålig i affärer, hederslös, lögnaktig, snål, skrytsam, beter sig som en skitstövel, osv.
Vi besvarar normalt ditt mail inom någon vecka. Påminn oss gärna vid uteblivet svar.
Facebooksida: de senaste officiella nyheterna
Facebookgrupp: för både nyheter och diskussioner.
