Högtider

Finns det även i Hunaland. Här nedan finns de största att läsa på om för den som önskar.

Kumlenatten

Kumlenatten har firats av Hunalänningarna sedan urminnestider. Natten infaller precis i början av den tredje vintermånaden, precis vilken natt det är kan variera beroende på hur månen står. Midvintern har passerat med alla dess festligheter, men än är det långt till ljusare tider och våren. Kumlenatten är den natt när väsendena är som starkast, när de visar sig som tydligast. Av den anledningen spenderas dagen inomhus i skydd av ljus och eldstäder, helst går man bara ut för att ta hand om djuren eller gå till avträdet. Det gäller att inte dra till sig uppmärksamhet genom att låta eller på något sätt höras för mycket. För det är inte säkert att det bara är människorna som lyssnar.

De små under jorden är liksom alla väsen mest synliga vid den här tiden, det gäller att hålla sig väl med dem och inte bli förargad bara för du lagt något trevligt framme som sedan fått fötter. Man kan också tro att vissa väsen spelar människorna små spratt denna dag. Saker kan dyka upp på de mest oväntade ställen. Likt som de små kanske är mer harmlösa är det också denna natt som mycket värre saker vandrar i skuggorna och stryker längs ens axel med sina fingrar. 

Det sägs att de drömmar en drömmer denna natt visar på hur året skall bli, drömmer man inget sägs året inte bli speciellt händelsefullt för ens egen del. Drömmer man däremot en mardröm kan man nästan vara säker på att Maran fått ett grepp om en och det kommande året skall bli därefter. Goda och bra drömmar visar på att man hållit sig väl med de andra och därför kan förvänta sig ett bra år. 

Denna dag går man inte till kyrkan eller besöker de dödas platser. De sägs nämligen att de är en av de dagar som de döda reser sig och själva beger sig av till kyrkan, stöter man på någon av dem på sin väg. Gäller det att skynda sig innanför fyra väggar för att de inte ska få tag i en och får de ändå tag i en gäller det att åla sig ur ett plagg. Morgonen därefter kommer det att finnas bitar kvar av plagget och du vet att du kom oskadd därifrån.

Denna natt gäller det att både bära järn och silver för dem som kan för att skrämma bort de otyg som finns i mörkret. Små bjällror hängs upp på dörrar som man inte har uppsikt över för att de ska varsko en om att någon kommer in. Skulle en klocka ringa och ingen kommer in vet man att det är någon av de andra som kommit på besök och det gäller att fortsätta som vanligt och inte bli bortlockad. 

Till Kumlenatten brukar ett ljus stöpas för speciellt med ändamål för denna natt. Det sägs att om ljuset brinner under hela natten kommer gården som ljuset brinner på leva i sämja med de andra för resten av året. 

Lokenatt

Lokenatt är en gammal tradition i Hunaland. Lokenatt är inte bara en natt utan den sträcker sig över ett helt dygn, då folk och fä går man ur huse för att utsätta varandra för spratt. Olika ätter och familjer firar Lokenatten på lite varierade sätt, hos vissa är traditionen stark och hos andra anses det mer vara något som tillhör ungdomen. 

Reglerna är enkla: under ett dygn utsätter man varandra för olika typer av spratt, det kan vara att salta teet för någon, brotta ner någon i snön, rita med sot i någons ansikte, sy ihop någons mössa, knyta ihop skosnörena för någon, till hirdkrigarnas kanske lite mer våldsamma spratt som att exempelvis slå varandra på käften eller spika fast skölden i den frusna marken (Gör dock inte detta utan spelarens tillåtelse) och är man riktigt ful kan man använda natten för att ge igen för gammalt groll. Att bara stå och förolämpa någon är inte att anses som ett spratt. 

Vidare det som händer på en Lokenatt, stannar på en Lokenatt. Möjligheten att hämnas är där och då, annars kommer chansen inte förens om ett år. Inget som sker på en Lokenatt går vidare till ting.

Lokenatten firas från midnatt till midnatt. För fornsedare brukar natten sluta med ett blot i Lokes ära.
Till Loke är det vanligt att man blotar exempelvis en trälskål till minne för när Loke försökte äta ikapp med jätten Loge och för att hjälpa hans hustru torka etern från Lokes ögon kan man blota en tygbit.

Dricka jul

Dricka jul är en gammal hunaländsk tradition där gemenskap, fest och tacksamhet står i centrum. Olika ätter dricker jul på olika sätt.

Hunalands dricka jul skall inte blandas ihop med midvinterblotet och firandet av den ljusa tiden som äntligen kommer åter utan är något som sker innan midvinterblotet och Kumlenatten, när det fortfarande är som mörkast.

Niodagarblotet

Senast hölls anno 923

Nästa sker anno 926

Så länge någon kan minnas, långt innan Hunaland blev ett enat land, har niodagarsblotet hållits för att blidka gudarna. Var tredje år samlas ätterna för att genomföra det nio dagar långa blotet som leds av nio godar, völvor och gydjor. Varje gång offras det nio människor, nio hästar, nio kor, nio får, nio getter, nio renar, nio höns, nio olika grödor och nio gåvor från varje ätt. Sedan landet blev enat är hjälteätterna ålagda att bidra med en offergåva ur varje kategori (en människa, en häst, en ko och så vidare) medan de mindre hunaländska ätterna tillsammans samlar ihop till de fyra som återstår ur varje kategori.

Även om vissa ätter sedan länge blivit kristna har det hittills aldrig hänt att en ätt (eller individer ur en ätt) inte skickat de gåvor som det förväntas skänka. Förr var alltid ätteledarna från samtliga ätter med, i alla fall under de sista dagarna, men allt eftersom fler har döpt sig har det hänt att ätterna skickat andra representanter även om det är ovanligt. Oavsett om man är fornsedare eller tror på vitekrist är niodagarsblotet en hunaländsk tradition och många allianser och avtal sluts under dessa dagar. Dessutom finns det gott om saker att bevittna, mat och dryck i överflöd och en hel del lekar och kamper att delta i. Det är med andra ord en tillställning som man gärna deltar i om man har möjlighet även om det är långt ifrån alla som kan lämna sina gårdar för att resa till festligheterna.

Ätternas bidrag:

Hjälteätterna, det vill säga Knaphövde, Rind, Krok, Sköld och Ödis brukar alla bidra med en ur varje blotkategori. De övriga markägande ätterna, det vill säga Ekehuvud, Tyge, Långe, Snok, Grane, Helga, Loge, Völsung och Knaves förväntas bidra med de större och dyrare djuren. De mindre ätterna bidrar i sin tur med det de kan, ofta grödor, en höna eller möjligtvis ett får eller en get. Det viktiga är att alla blotgåvor samlas in. En av de markägande ätterna har alltid det slutliga ansvaret att samordna vem som ger vad av de ätter som inte är hjälteätter och de turas i normalfallet om att axla det ansvaret.

Idunagillet

Senaste hölls anno 925

Nästa sker anno 930 

Idunagillet är en stark och lång tradition bland Hunalands mellanätter. Var femte år hålls det ett stort gille i Iduns ära i nära anslutning till den sista äppelskörden. Det är framförallt en tid för glädje, fest och firande där gamla minnen får nytt liv, och där nya minnen skapas i goda vänners lag. Det är också en av de största sammankomsterna för mellanätterna, vilket ger en god möjlighet att befästa avtal och diskutera viktiga göromål å ättens vägnar. 

Under ett Idunagille hålls alltid ett blot till Iduns ära, och om kvällarna berättas uråldriga sagor vid eldens sken. Lekar och spel är en naturlig del av tillvaron, och särskilt uppmärksammat är de kamper som står på temat mat och dryck. Den ätt som tillreder den bästa rätten respektive drycken på temat äpplen vinner stor ära och heder.