Både fornsedarna och de kristna vet att världen bebos av mycket annat än människor och djur. En del av dessa varelser kan vara till god hjälp om man bara behandlar dem rätt, medan andra är helt och hållet livsfarliga.
Magi finns också runtomkring. Detta är en kraft som vissa säger kommer från naturen, andra från gudarna. Magi kan vara av både godo och ondo. Det kan användas för att bota magont till att förtrolla folk.
Off! Även om våra roller tror att väsen och magi existerar i världen, betyder det inte att detta finns i kampanjen. Det mesta kan förklaras vetenskapligt, men det vet förstås inte våra roller om. Nedan följer lite exempel på hur rollernas uppfattning kan skilja sig från spelarnas.
Hirdkrigaren Dagrun har inte kunnat sova ordentligt den senaste månaden. Varje gång hon somnat har hennes drömmar fyllts av hemska mardrömmar om barn som dör. Hon vet att hon samtalade med en person klädd i gråa kläder veckan innan drömmarna startade. Det måste varit en mara som nu hemsöker hennes drömmar.
Offlajvförklaring: Dagrun har PTSD och personen i grått påminde henne om ett av de barn som hon tvingats dräpa i strid. Eftersom vi på den här tiden inte känner till hur ens undermedvetna bearbetar trauman, så förklarar Dagrun det med till exempel en mara.
Hästskon & Trollkors
Trollkorset är det traditionella skyddet för att hindra troll och vättar att kliva över tröskeln. Men enligt kristen tradition så lyckades Sankt Dunstan överlista självaste Djävulen med en hästsko. Då hästskon och trollkorset har vissa likheter i utseende samt funktion, så har hästskon blivit lika kraftig som trollkorset inom den Hunaländska folktron.
Järv bestämmer sig för att söka upp en trollkunnig för att förbanna Tyra med otur. Den trollkunniga ristar in runor i ett ben och säger att den ska läggas i Tyras bädd. Järv placerar denna i sängen och Tyra hittar den på morgonen när hon vaknar.
Offlajvförklaring: Förbannelsen fungerar inte på riktigt. Däremot kanske Tyra uppmärksammar när det går dåligt för henne mer på grund av runorna och tror att hon är drabbad. Hon kanske också kommer vara mer klumpig på grund av placeboeffekten. Skulle förbannelsen hävas är det troligt att samma placeboeffekt gör att hon upplever att oturen försvunnit.
Här listar vi några av de vanligaste väsenen som förekommer i Hunaländsk folktro.
Gårdsvätten
Är en liten men urstark figur som trivs bra på välskötta gårdar. Sägs vara en grinig och petig liten rackare som inte tål att man stör i arbete eller slarvar med sitt eget. Det är många husbönder som skrockande berättat hur deras trälar och drängar plötsligt fått en hård örfil av en osynlig hand när de stått och latat sig mitt i tröskarbetet eller gödselkörandet. Kommer man på god fot med sin gårdsvätte har man tur. Djuren trivs och förökar sig, säd och hö växer och mognar bra. Vad man aldrig får glömma är att dela med sig till gårdsvätten. Mat och dryck vill den ha – åtminstone lite gröt då och då. Skulle någon stackare glömma att ställa ut mat åt vätten, vet man inte vad för olyckor som kan hända. Därför är det klokt att till jul drickandet bjuda husdjuren (och förstås vätten) på något extra gott och att ställa ut en sädeskärve till fåglar och smådjur.
Småfolket
Som bor under marken på gårdar och i byar. Det sägs att en del småfolksfamiljer till och med bor under husgolv. Småfolket lever mest sitt eget liv och hör bara av sig till människor om det är riktigt viktigt, för dem. Om man misstänker att man har ingången till en småfolkstunnel någonstans måste man se upp så man inte förstör den, och det är viktigt att inte tömma sopor eller vatten i närheten av ingången – småfolket må vara försynta men visar men dem inte hänsyn kan de ställa till med allt möjligt. Om mjölken inte kärnar sig till smör, om djuren blir sjuka eller går vilse på skogen, om väven trasslar sig i vävstolen kan det vara småfolket som känner sig kränkta. Ett vanligt sätt att hålla sig väl med småfolket är att tömma ut litet ur sitt dryckeskärl till dem på marken eller att kasta in en pytteportion mat i elden. Förmodligen kommer den här seden från den gamla elementärtron – ett offer till jord och eld. Det gäller också att varna innan man slår ut diskvattnet, så inget småfolk hamnar ivägen.
Spöken
Är sådana som inte vill lämna det jordiska bakom sig. Spöken huserar oftast i närheten av sina gravar eller den plats där de dog. Båda religionerna är i alla fall överens om att spöken är döda människor som inte kunnat komma till ro. Framför allt är spöken en kuslig syn som kan skrämma vettet ur både folk och fä, men de kan också vara livsfarliga att möta. Särskilt dräpta människor blir ofta spöken. För att undvika detta är det vanligt att den som slagit ihjäl någon pålar fast liket i marken eller i en sjöbotten. Ibland kan detta hjälpa även mot “bofasta” spöken, och det har hänt att man har grävt upp gravar för att påla fast innevånaren.
Näcken och Bäckahästen
Ibland sitter näcken på en sten i vattnet och spelar på sina långa, styva morrhår, och den som hör den musiken grips av en svårbetvingad lust att kasta sig ut i vattnet. Näcken kan också förvandla sig till en häst och lura upp människor på sin rygg för att sedan störta sig i vattnet med dem på ryggen. Det märkliga med den hästen är att hur många människor som helst får plats på dens rygg, den töjs ut för att rymma så många offer som möjligt. I Berghem berättas det fortfarande om Bagdar Böle som råkade på bäckahästen en gång när han var vid bäcken för att ta sitt årliga bad inför kamperna i ringen. Bara genom att vägra möta bäckahästens blick och visslande dra sig bakåt tills han kunde vända och rusa iväg klarade sig Bagdar med livet uppför backen till byn.
Jättarna
Är onda och farliga varelser, men turligt nog ganska dumma. Så den som har huvudet på skaft kan lätt prata omkull dem. Några av jättarna bor högt uppe bland fjällen medan andra lever i isvärlden eller i eldvärlden utanför jordens kant. Stora stenar som tycks blivit kastade till sin plats sägs vara spår av en jätte.
Skogsrået
Härskar över skogens vilt, är en underbart vacker och tilldragande varelse för den som ser rået, framifrån. När den vänder ryggen till ser man att det inte är en människa man råkat. En del skogsrån har ett hål i ryggen, några har en rygg av granbark och andra har en rävsvans hängande ner. Rävsvans har ibland också bergsrået som härskar över bergens malmskatter. Många som vandrar i skog och berg har kommit tillbaka efter lång tid ute i markerna och yrat om kvinnan, mannen (eller vad man nu mest gillar) de mött därute, och många har försvunnit för att aldrig återkomma. I många sjöar och tjärnar finns ett sjörå, även den mycket vacker men med en grönaktig hy, simhud mellan fingrarna och små gälar under öronen. Sjörået råder över fisket och vädret på sjön.
Älvor
Är pyttesmå, vita, eteriska varelser som kan locka vem som helst med sig i sin dödliga dans i dimman. Här och där kan man se spåren efter älvornas dans i form av cirklar med nedtrampat gräs eller med små svampar. En sådan älvring, eller alvrum, skall man akta sig för att gå in i, för älvorna kan lätt få makt med en. Älvor håller sig mestadels utomhus, men kan också ta sig in i människors boningar och ge sig på nyfödda barn. Är barnen magra och ynkliga skall man titta efter älvsår på deras fingrar och tår, alltså tecken på att älvorna varit framme och sugit blod och kraft ur barnet. För att undvika att detta händer skall man smeta något beskt där älvorna suger och förstås lägga järn i lindan.
Dvärgarna
Sägs födas som maskar djupt nere i jorden för att så småningom utvecklas till småvuxna surgubbar med kort humör och långt minne för oförrätter. De är oöverträffade på magiskt smide (leverantörer till själva asagudarna) och skattsamlande, och är inte så oävna som bryggare heller. För den som vill umgås med dvärgar gäller egentligen bara en viktig regel: BRYT ALDRIG ETT GIVET ORD TILL DEM! De ljuger aldrig för dig och de förväntar sig samma hederlighet tillbaka. Däremot händer det ofta att dvärgarna är betydligt oartigare mot dig än vad du skall vara mot dem.
Troll
Troll liknar oss människor, men något sticker ut, de kan vara stora öron, en stor näsa eller rent av en svans som skymtar fram under klädedräkten. Ibland beskrivs troll även som fagrare än alla människor. Troll bor i bergen, men vallar även de sina kreatur i skogen och mången hunalänning har stött på dem där. De är inte heller helt okänt att hunalänningar och troll hjälpt varandra åt på olika sätt, kanske genom att hitta varandras kreatur.
Vi besvarar normalt ditt mail inom någon vecka. Påminn oss gärna vid uteblivet svar.
Facebooksida: de senaste officiella nyheterna
Facebookgrupp: för både nyheter och diskussioner.
