Kumlenatten

Kumlenatten har firats av hunalänningarna sedan urminnes tider. Natten infaller precis i början av den tredje vintermånaden. Vilken natt det är kan variera beroende på hur månen står då natten alltid infaller mittemellan fullmåne och halvmåne. Midvintern har passerat med alla dess festligheter, men än är det långt till ljusare tider och våren. Kumlenatten är den natt när väsendena är som starkast, när de visar sig som tydligast. Av den anledningen spenderas den inomhus i skydd av ljus och eldstäder. Helst går du bara ut för att ta hand om djuren eller gå till avträdet. Det gäller överlag att inte dra till sig uppmärksamhet genom att låta eller på något sätt höras för mycket - det är inte säkert att det bara är människorna som lyssnar. Det är därför vanligt att istället berätta olika sagor och historier för varandra och hålla sig till mer lågmälda sånger.

De små under jorden är liksom alla väsen mest synliga vid den här tiden och kan hitta på både det ena och det andra. Det gäller att hålla sig väl med dem och inte bli förargad bara för du lagt något trevligt framme som sedan fått fötter. Man kan också tro att vissa väsen spelar människorna små spratt denna dag då saker kan dyka upp på de mest oväntade ställen. Liksom de små kanske är mer harmlösa, är de också denna natt som mycket värre saker vandrar i skuggorna och stryker längs ens axel med sina fingrar.

Det sägs att de drömmar du drömmer denna natt visar på hur året skall bli. Drömmer du inget sägs året inte bli speciellt händelsefullt för ens egen del. Drömmer du däremot en mardröm kan du nästan vara säker på att maran fått ett grepp om dig och det kommande året skall bli därefter. Goda och bra drömmar visar på att du hållit dig väl med de andra och därför kan förvänta sig ett bra år.

Denna dag går man inte till kyrkan eller besöker de dödas platser. De sägs nämligen att det är en av de dagar som de döda reser sig och själva beger sig av till kyrkan. Stöter du på någon av dem på din väg gäller det att skynda sig innanför fyra väggar för att de inte ska få tag i dig. Får de ändå tag i dig gäller det att åla sig ur plagget de greppat och springa utan att se sig om. Morgonen därefter kommer det bara finnas bitar kvar av plagget, men du vet åtminstone att du kom oskadd därifrån.

Denna natt gäller det att både bära järn och silver för de som kan för att skrämma bort de otyg som finns i mörkret. Små bjällror hängs upp på dörrar som man inte har uppsikt över för att de ska varsko ifall någon kommer in. Skulle en klocka ringa och ingen syns till vet man att det är någon av de andra som kommit på besök. Då gäller det att fortsätta som vanligt och inte bli bortlockad.

Till kumlenatten brukar ett ljus stöpas speciellt med ändamål för denna natt. Det sägs att om ljuset brinner under hela natten kommer gården som ljuset brinner på leva i sämja med de andra för resten av året. Om det däremot slocknar väntar ofärd.

När kumlenatten är över väntas festligheter och gille, som för att fira alla levande och de ljusare tider som stundar. Det är också vanligt att ge gåvor både till gudar och väsen.

Ránafesten

I början av hösten, när skörden är bärgad firas Ránafesten till minne av slaget vid Ránadal när Hunalands hjältar stoppade Härjulfs ättlingar från att invadera Hunaland. Festen hålls nedanför Ránaklätt och varar i fem dagar. Marknad och ting hålls, asatroende blotar och kristna håller minnesgudstjänster. Ätteöverhuvudena håller tal eller leder någon slags underhållning och varje hjälte får sin kväll; Estridsnatten (Sköldsätten), Ödisnatten, Fröstens natt, Bures och Hedendis natt (Rind) samt Holmgersnatten.

Varje kväll har sin egen karaktär.

Under Estridsnatten ska man slåss eller utmana någon till envig eller holmgång. Estridsnatten är alltid vild och våldsam.

Ödisnatten är en tid för stillsamhet efter Estridsnatten och lämpar sig för berättande av sagor och legender. När månen står som högst visar folk sina ärr för varandra i (mer eller mindre) stillsamt skryt.

Fröstens natt är sångernas natt. Sångerna börjar högdraget och värdigt, och fortsätter via vilda och vulgära sånger för att sluta i det rent av larviga melodier innan festdeltagarna slutligen somnar vid borden.

Bures och Hedendis natt dansar och spexar man. Alla dansar; man som kvinna, vuxen som barn, träl så väl som kung.

Kroknatten är den vildaste. Många har försökt beskriva den, men inte lyckats, och avslutat skrönan med “du borde varit med, det går inte att beskriva.”

Hodimerstraditioner

Hodd och Hodimer är två hjältar från Hunalands forntid och berättelserna om dem är många. Alla Hunalands stormannafamiljer försöker, så gott släktforskningen och ärligheten medger, härleda sin härkomst till dem. Hodimers död firas varje år, ungefär vid tiden för vår pingst, med god mat och dryck och gladlynta upptåg. Emellanåt smiter folk ut för att se efter om de kanske ser till Hodimer. (Han sade ju att han skulle komma tillbaka, och man vet ju aldrig.) Det hör till traditionen att man ska smita ut osedd, om det går.