Härmakt

Hunaland saknar allmänt försvar. Härskaren håller en hird för eget bruk, alltså är härskarens hirds primära uppgift att skydda sin härskare och inte landet. Likadant är det med ätternas egna väpnade styrkor. De skyddar ätten och ättens mark i första hand. Dock används härskarens hird vid behov till att försvara hela eller delar av Hunaland. Vidare är varje gård skyldig att ställa upp med visst antal krigare vid yttre hot. Allt regleras via lagar och påbud. I Hunaland är det relativt få som har kriget som heltidsyrke. De flesta krigare ”jobbar deltid” och brukar kallas för huskarlar. Alltså har man en annan syssla att fylla när man inte krigar. Ju fler heltidskrigare en hird/hirdherre har, desto större status till denne. Dock kostar professionella krigare mycket mer än deltidskrigare.

Härskarens hird

Drottning Vaino har ca 200 ovetar, krigare och hersar i tjänst. Dessa utgör härskarens väpnade hird. Därtill kommer allt kringfolk (tross m.m.) Det är sällan Drottningen reser med mer än hälften av sin väpnade hird då flera är utposterade på gårdar och andra ställen värda att försvara och hålla under uppsikt.

Hirden är indelad i två större grupperingar:

Hirdkämparna är regentens livvakt och väpnade följe. De har vid behov husrum i regentgårdarna, äter vid regentens bord och seglar med på hens skepp. De flesta hirdkämpar bär titeln krigare. Ett övre skikt bland hirdkämparna bär titeln herse. En hirdherse är en professionell yrkeskrigare och ofta befälhavare i regentens hird. Många av dem har egna välmående gårdar men några är bofasta på någon av regentgårdarna. Deras lön är silver och kanske gård och boskap samt rätt till en stor del av byte vid plundringar under krig och liknande. Härskaren ser många av hersarna som sina närmsta. Ett nedre skikt av hidkämparna kallas Ovetarna (sing. Ovete). De är ynglingar som lärs upp till krigare, men i regentens hird fungerar de också som hirdens pager. De kan jämföras med något senare tiders väpnare; de övas såväl i strid som i hövdingalika seder och får under tiden göra sig nyttiga vid hovet på olika sätt. Det finns inte någon särskilt välutvecklad permanent hierarki för regentens hird, men den leds av några högre funktionärer.

Gästerna/trossen är de som i regentens hird utför diverse andra sysslor än att just strida. Det är bl.a. tjänstefolk, präster, godar och gydjor, hantverkare, samt utländska högättade besökare som har plats i regentens hird och hov. Dessa personer svär ingen trohet till regenten likt hirdkämparna Dessa personer leds och tar order av Skenkjari (se nedan)

Drottning Vainos hirdorganisation.

Hirdhövding

Drottningen

Stf. Hirdhövding

Herse Vigdis Sivsdotter Sköld

Stallare

Herse Torvald Sivson Sköld

Resor, vakthållning, hästarna

Märkesbärare

Herse Atli Ragneson Sköld

Fanbärare, signalhorn, krigsbytesfördelning

Lagman

Herse Lagman Ulf av Tyge

Lag, kassan, skriva/läsa, avtal m.m.

Skenkjari

Herse Harbard Vileson Krok

Köksmästare, dryck, mat, förråd, munskänk, basar över ”gäster” och pager

Tegnar

4 tegnar (Torkel av Krok, Ulv av Knaphövde, Gjord av Tyge och Gillög av Sköld)

Basar över 4 flockar var.

Hersar

Ca 15 gårdshersar och övriga hersar

16st flockhersar

16st stf. flockhersar

Krigare

Ca 130 krigare på 16 flockar

Ovetar

Ca 10 ovetar, men varierar mycket

Gäster

Ca 20 hirdgäster och 50 – 80 gårdsgäster

Arbetar i hushållet m.m. Lyder under Skenkjari

Hirdpräst (+gårdspräst)

Minst 1, men ofta flera.

Hirdgode (+ gårdsgode)

Minst 1, men ofta flera.

Jungfruar

Utländskt påfund

Andra hirder i Hunaland

Alla ätter har tillgång till väpnat folk, men det är få ätter som har råd att hålla permanenta hirder av rena yrkeskrigare, dvs. folk som enbart har som jobb att strida. Ätterna Knaphövde, Rind och Ödis är de tre ätter som har störst permanenta hirder efter drottningen, på vardera 72, 36, respektive 24 krigare. Dock kan ätterna vid tillfälle utöka sina hirder med mångdubbelt antal. Vidare är det känt att ätten Snok har många fler krigare i sina led än de officiella 6 hirdkrigare man uppger. När det kommer till att tillfälligt rusta en här kan nämnas att t.ex. ätterna Krok och Ödis kan samla 1000 kvinnor och män i vapen vardera, medan t.ex. Rind kan komma upp i 500 krigare, men som är betydligt dugligare och mer väldrillade än de flesta.

Den Hunaländska hirden

Vid krig eller oro förväntas det av alla att bidraga med sin del och härskaren kan kräva tidsbegränsad rusttjänst av alla självägande hunalänningar, i antal enligt ägostorlek. Dock skulle det få katastrofala följder om härskaren verkligen skulle kalla ut alla män och kvinnor i ett längre krigståg. Vid krig eller andra stora oroligheter kan härskaren uppbåda en här på över 3000 krigare. Den stora hären saknar fast organisation, men hövdingar, kungliga hersar, landhersar m.m. förväntas ta position som ledare för grupper av krigare. Krigshövdingen (näst i rang efter regenten) har dock bl.a. som uppgift att se till så att sådana frågor är lösta innan det blir skarpt läge.

En normalduglig krigare bär, enligt lag, minst sköld, yxa eller spjut och hjälm av något slag. Mer välbärgade krigare står sig med svärd, enklare brynja eller annan typ av likvärdigt rustplagg. En herse i regentens hird bör ha t.ex. svärd, sköld, hjälm, brynja, andra rustningsdetaljer, vapentröja samt extra vapen och sköld. Krigare med båge följer inte samma krav som nämnda exempel. Regeln är dock att man beväpnar och rustar sig efter status och förmåga.

Krigslagar

Dessa lagar dikterar vem som får hålla hird, rusttjänsttid, dömanderätt, beväpning och annat som rör krigets vardag. Några viktiga punkter att känna till:

Den som vill hålla egen hird skall vara minst hövding eller ledare av ätt med goda anor.
En hird består av minst sex krigare.
Väpnad hird skall tillkännages härskaren, krigshövding eller landherse av sin hirdhövding eller hirdherre.
Härskare, krigshövding eller landherse har rätt att kräva halva styrkan av annans hird vid orostider i max 70 dagar
Varje självägande hushåll är skyldigt att ställa upp med minst en krigare (antal krigare efter hushållets storlek)
En krigare skall minst ha hjälm, sköld och valfritt närstridsvapen eller båge och tre tolfter pilar. (Gäller bara de som inte ingår i härskarens hird)
Den som på regelbunden basis håller härskaren med krigsmateriel, t.ex. hästar, skall få lättnader eller slippa helt, tullar och andra avgifter.
Eventuella förseelser mot lagen handhas först och främst av härskaren. I dennes frånvaro av krigshövdingen och sist av landhersarna. En lagkunnig har rätt att ta upp förbrytelser av lagen.