Lagar och ting

Det finns olika typer av lagar i Hunaland. I huvudsak finns det tre olika som påverkar gemene man och kvinna, nämligen Huna landslag (gäller hela Hunaland, förutom vissa undantag), bylagar (vissa byar har egna lagar och lagkunniga, här gäller inte Huna landslag) samt krigslagarna (gäller väpnat folk) 

Lagkunniga tolkar och förmedlar lagen, folket på tinget dömer. Härskare, eller högsta person/tingsansvarig äger utslagsröst. I enklare mål kan ansvarig döma utan folket. Ting är en plats där folk samlas för att göra upp i lagens namn. Vid ting råder frid, även till och från ting. Ting kan vara lokala företeelser eller angå hela landet. Endast hederliga och fria män och kvinnor äga rätt att tala och döma på ting. 

Det finns inga fängelser eller liknande samt någon säkerhetsstyrka för att upprätthålla lag och ordning. Var man och kvinna, med sin ätts hjälp får ansvara för sig själv.

Kalla till ting

Varje fri kvinna och man kan stämma en eller flera till ting. Detta skall enligt god sed förmedlas till alla inblandade parter i god tid. Lagkloka och tingsansvarig (exempelvis kung, hövding, lagfolk m.fl.) skall informeras om saken. Tingsansvarig kallar till ting.

(Komplicerade, viktiga eller stora mål brukar tas på de större tingen som hålls regelbundet runt om i Hunaland och man har rätt att få önska vilket ting man vill lägga fram sin sak)

Lokala ting

Saker som rör ett mindre område eller by där parterna bor/verkar i området. Landhersar, hövdingar och andra lagkloka kan, när de vill, kalla till ting på sitt område när så kräver. Vanligtvis är proceduren att parterna vänder sig till sin lagkloke i ett ärende för rådfrågning.

Folket dömer på ting. Vid enkla mål brukar tingsansvarig döma utan folket. Om det rör sig om svårare mål, kanske med många inblandade, är det vanligt att tingsansvarig utlyser ting längre fram i tiden och då samlar på sig flera mål att ta itu med samtidigt. På så sätt blir det tid att sätta sig in i ärendena ordentligt och kanske fråga kolleger till råds.

Rikstäckande lagting

Två gånger om året hålls tingsmöten för hela Hunaland. På hösten efter skörden samlas fria män och kvinnor från hela landet på tingsplatsen Vigulsängen, samt på våren när snön smälter, på Lobråten som ligger mellan Basseberg och Svartäng. Här tar man upp rättssaker som inte kunnat lösas lokalt och här finns också tillfälle för hövdingarna att diskutera gemensamma ärenden. Skillnaden här är att alla lagkloka (vanligtvis över hundra) sitter till doms gemensamt och med lika stor röst. (parterna får fortfarande välja vilka)

Det kan ibland leda till tröttsamma diskussioner lagkloka emellan om vems lagtolkning som egentligen är den rätta, men en stor fördel är att när lagfolk får träffas så här och diskutera så skapas förutsättningar för att lagen tolkas likadant i hela landet.

Brott och heder

Det ses som självklart i Hunaland att olika människor har olika rätt i lagen. Det är inte heller lika vanligt att rika och mäktiga människor ställs till svars för sina överträdelser. Dels finns en inte så liten risk att de eller deras familj härsknar till, dels anser man att hedern tar större skada för en rik och mäktig som blir fälld och att straffet därigenom blir oproportionellt stort jämfört med för någon enklare människa.

Lagkunniga

Utöver de personer som har lagen som yrke, är även härskare, landhersar och hövdingar skyldiga att kunna hantera lagar, samt döma. Dock är det de som har lagen som yrke som kan den bäst och som lär ut till sina efterträdare. Att vara lagkunnig är förknippat med stor respekt och med stort ansvar. Nedan följer några kända lagfolk, utöver landhersar, hersar och hövdingar.