Knut och Njal av Snok anno 1114 (Foto: Hanna Olsson)

Modern engelska används av anglo-saxiska roller som kommer ifrån de brittiska öarna.

Modern franska används av folk från Frankerriket samt normander från de brittiska öarna.

Modern tyska används av folk från Kejsardömet (Tysk-Romerska riket)

Modernt latin används av kyrkofolk och ett fåtal andra personer. Tänk på att latin är kyrkligt och att man inte använder det i vardagsspråk.

Tänk på att det är din rolls språkegenskaper (samt om du som spelare verkligen behärskar språket) som avgör om du förstår t.ex. engelska eller franska.

Skrift

I kampanjvärlden Hunaland och de närmaste omgivningarna, så är det rätt så ovanligt att man kan läsa eller skriva utan problem. En del kan tyda och rista runor, men ytterst få kan läsa och skriva latin Vidare är det mycket ovanligt att skriva på fint blekt papper. Främst för att det är hutlöst dyrt (speciellt i Hunaland). Barkpapper (grövre,oblekt papper, etc.), bark och träbitar är mycket vanligare, eller träbitar med vax på. Undantag är dock vissa folk ur kyrkans värld som har tillgång till papper. En del inresta kan rista andra tecken* och tyda dessa, men det kan lika gärna vara klotter vad Hunalänningar anbelangar, ty de vet endast litet om detta och förstår det inte alls.

Vem skriver vad?

Om vanligt folk skriver, skriver de oftast kortare meddelanden som skall skickas till någon eller håller någon form av inventarielista/bokföring. Sagor, sånger, lagar avtal m.m. brukar hållas vid liv muntligt. Ibland händer det att man skriver ned lagar och sånger eller avtal, men det är som sagt vanligast att t.ex. muntligt ingå avtal med en annan part. Viktiga saker, som t.ex. minnesstenar lägger man ned mycket tid och kraft på, medan t.ex. ett kort meddelande inte får någon vidare omsorg. Kyrkans folk skriver ned det mesta och gärna sagor, berättelser och kopierar stycken ur bibeln m.m.

Få personer är kunniga att läsa och skriva flytande, kyrkans folk undantaget om de är skolade söderöver på kontinenten, men normalt sett kan de flesta lagkloka läsa och skriva flytande och andra personer (vissa barder, ämbetsfolk m.m.) som haft råd med en utbildning. Vanligt folk kan ta sig genom en kortare text med lite stakning och kan även skriva kortare texter.